Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprepade hon. »Skall jag säga er varför edra kyssar
ha sölat mig? Därför att ni har brutit mot
redlighetens krav. Därför att ni har brutit bröd
tillsammans med en man och sedan sett honom kämpa en
ojämn strid för sitt liv utan att lyfta en hand för att
bistå honom. Å, jag skulle hellre ha velat, att ni
hade dött medan ni försvarade honom, då skulle ni
ha efterlämnat ett godt minne. Ja, jag skulle till
och med hellre ha sett, att ni dödat honom med
egen hand. Det skulle åtminstone ha bevisat, att
det fanns blod i edra ådror.»
»Jaså,, det är vad ni kallar kärlek?» utbrast han
föraktfullt, och den gnagande dämonen började röra
sig inom honom. »En riktig blidväderskärlek! Herre
Gud, vad vi män få göra för erfarenheter!»
»Ja, därtill har ni åtminstone haft godt om
tillfällen . . .»
»Men vad kan ni göra?» frågade han utan att höra
på henne. »Jag är inte så lätt att leka med. Ni
skall inte ostraffat bryta med mig. Det kommer
jag inte att tåla, det skall jag säga er som en varning.
Ni har tillåtit er saker här i landet, som skulle svärta
er i grund, om de bleve kända. Jag har haft både
ögon och öron öppna, må ni tro. Och ni skall nog
komma underfund med, att det inte blir någon
barnlek att bortförklara saker, som ni kanske anser för
högst oskyldiga.»
Hon såg på honom med ett på samma gång kallt
och medlidsamt leende, och det retade honom ännu
mer.
»Jag är alltså förkastad, ett föremål för åtlöje och
medlidande — men jag vill lova, att jag kan dra er
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
