Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Kung Helge och Sigrun Sköldmö». Berättelse af Otto von Schantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid de tider då dessa händelser tilldrogo sig, hade
landet till större delen ett helt annat utseende. Så var
ock fallet med den ort der Hodbrodd bodde på
Svarins-berg, och der striden om den sköna kungadottern stod
emellan de båda konungarne. Djupa vattendrag förenade
sjöarne Wenern och Lunden. Svarinsberg och Kinnekulle
höjde, öfver grönskande leende dalar, sina lummiga
skog-beväxta kullar, der en och annan fylkiskonung upprest
sin ringborg, ocli i de jagtrika skogarne fördref tiden då
han satt hemma mellan striderna. Der låg ock Wallands
och Gudhems, af sagan och sången beprisade sköna
lunder, dit skalderna hänvisade alla älskande att begifva sig,
ty naturen var der af så hänförande fägring, och allt
tycktes der liksom blott andas kärlek och frid.
Det var hit, till dessa helgade nejder, den unge
härkonungen Helge drog med sina kämpar att uppsöka
sin hatade medtäflare. Snart stötte de båda härarne på
hvarandra, och med häftighet börjades genast striden.
Helge skyndade sig att så fort han kunde, uppsöka sin
lyckas afundsman, och snart stodo de båda kämparne emot
hvarandra.
»Bättre hade varit för dig, Hodbrodd, om du ej
fullföljt din dåraktiga åtrå efter den sköna Sigrun, då du
hörde att hon svurit mig sin tro; än att tvinga mig med
svärd i hand bringa dig till förnuft och straffa din
förmätenhet.»
»Din stora lycka och framgång, har gjort dig
dumdristig, pojke; men du har denna gång råkat din
öfver-man, som med sitt svärd skall afhugga ditt hetsiga
huf-vud», dundrade Hodbrodd.
»Vi skola se hvems svärd biter bäst», svarade Helge.
De drabbade samman, och kring de båda kungarne
upphörde striden för en stund, ty de ansågos båda för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
