Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episoder ur en Statsfånges lefnad. Historisk skizz af författaren till Per Brahe den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pröfningens och sorgens dagar utgjorde pä en gång deras
fröjd och deras smärta.
För den, som utomhus mötes med förakt och
stämplas med förmenta brott, är det ljuft att i familjelifvets
sköte se sig uppskattad för hvad man är, och i de sinas
kärlek finna ersättning för det anseende, man förlorat i
verldens ögon.
Men å andra sidan fruktade både Bjelke och hans
hustru, att konungens motvilja för fadren skulle återverka
på barnen.
Mången gång sade han, som med den ömmaste
faderskärlek var fästad vid »dessa sex», af hvilka ännu
ingen förorsakat honom en enda bekymmersam stund: »O,
att de alla sex lågo i grafven!»
Dagen efter grefvinnan Bjelkes fruktlösa besök i det
så kallade Kungshuset, satt Bjelke vid frukostbordet utan
att ana, att det åskmoln, som hängde öfver hans
huf-vud skulle utbrista i nästa minut.
Sluten och dyster tycktes han med sin kropsliga
gestalt endast vara fjettrad vid det bord, vid hvilket han
satt, under det att hans tankar voro helt och hållet
frånvarande. Mekaniskt förde han sin thekopp till sina
läppar. Den nästan orörliga blicken var nedsänkt. Han
förmärkte icke de oroliga, förstulna ögonkast, som hans
dotter egnade honom.
»Här kommer främmande», vågade slutligen Thure
säga; »det är icke en utan flera personer», tilläde han,
»jag hör karlsteg i trapporna.»
»Främmande . . . främmande till mig», fortsatte Bjelke,
med en ironisk ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
