Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episoder ur en Statsfånges lefnad. Historisk skizz af författaren till Per Brahe den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra vittnen än det, som förevarit, framlade
ytterligare anklagelsepunkter. Slutligen uppmanades han att
besvara desamma.
Men han förblef stum som grafven. Hans trötta
blick frågade blott:
»Ar det slut?»
Och det var slut för denna gång. Han fördes bort
från sitt pinorum till sin boning under fortsatt bevakning.
I Februari följande år, infann sig Bjelke ånyo i
Svea Hofrätt ådagaläggande, i en sansad och väl
af-fattad skrift, bevisen för sin oskuld — men förgäfves.
Hela hofvet, utom konungen, egnade honom de
varmaste sympathier. Enkedrottningen besvor Carl att
entlediga bevakningen. Men han, som en gång sade, att
hans hofmålare var en markatta och att en svart rock var
blå, återtog ej ett enda ord af dem han uttalat.
Åren förgingo. Den unge konungen stridde utom
sin fädernejord. Genom segren vid Narva hade han
blifvit upphöjd till en halfgud. Hans vänner och beundrare
trodde sig i honom se en gengångare från den gamla
Riddartiden. Men ingen sinnebild som antydde en för
qvinnan afgudisk dyrkan, präglade hans sköld. Men i
sitt hjerta bar han sitt sköldemärke, och der stodo tre
ord med outplånliga bokstäfver inristade: Med Guds hjelp*).
Det ryktbara Bjelkeska målet hade emellertid hvilat
och år 1705 var redan inne. Stora förändringar hade
timat både i det allmänna och i det enskilta. De hät-
*) Carl XII:s valspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
