Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episoder ur en Statsfånges lefnad. Historisk skizz af författaren till Per Brahe den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelsevis kom hon att med sin armbåge stöta till
en liten byst af sachsiskt porslin. Bilden föll ned från sin
ställning, och splittrades i tusende skärfvor.
»Ack, hvad har jag gjort!»
»Nu ser du», sade han med ett fint leende, »en
af-bildning af din egen styrka ... du torde, stackars barn,
en gång förnimma, att den vid påtryckningen af svåra
bepröfvelser, brister lika lätt, som bilden vid en stöt af
din armbåge.»
»Har jag då ej redan lidit så mycket, som en
men-niska kan lida?»
»Huru gammal är du?» frågade han med en
betydelsefull blick.
»Tjugufyra är.»
»Du har långt till sextioett år . . . mycket återstår
dig, fruktar jag, ännu. Yisst har jag bringat elände
öfver eder . . . men i ungdomen torkas tårarna lätt. . . icke
så vid en framskriden ålder . . . men om du i stället för
att förlåta dig på din egen styrka, förlåter dig på Herran
Gud, då sviker icke styrkan, icke heller tålamodet.»
Tryckande sin fars hand läste hon vidare på en
annan vägg.
»Spes et fortuna valete.»
Spörjande såg hon på honom.
»Det betyder», svarade han, »lycka och
förhoppningar faren väl.»
Emellertid återvände två af hans döttrar till Hedvig
Eleonoras lysande hof. Fadren hade först vägrat att
sända dem tillbaka i dessa kretsar, der han fruktade att
hans förnedring skulle återfalla på dem. Men
enkedrott-ningen skref ett egenhändigt bref till honom, som
utgjorde på en gång, om vi så må säga, en bön och en
befallning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
