Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episoder ur en Statsfånges lefnad. Historisk skizz af författaren till Per Brahe den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott för att en gång få se honom . . . törs jag bedja att
grefven lägger sin fina, hvita hand, i min grofva, mörka
näfve.»
Bjelke gjorde så, och Fyr tog hans hand, som han
vördnadsfullt förde till sina läppar.
»Din gumma . . . lefver hon ?»
»Nej, hon är död, men sonhustrun och sonen sköta
mitt. . . och små, kära ungar sitta och gunga på farfars
knä . . . jag har längesedan upphört att äta af kronans
kaka . . . min egen smakar bättre.»
Han ville aflägsna sig.
»Sof i natt under mitt tak ... i afton skola du och
jag språka om nytt och gammalt.»
Han var ej sen, att mottaga inbjudningen. Det var
svårt att säga hvilken som var belåtnast, Bjelke eller Fyr,
med denna sammanvaro, ett upplifvande minne af fordna
dagar.
Tio år hade ilat bort, sedan Nils Bjelkes förvisning
till landsorten.
Han var nu en sjuttioårig gubbe, med snöhvit hjessa,
nedböjd skuldra och med blicken oftast höjd ofvan tiden.
Inom hans familj hade många förändringar timat.
Hans äldsta barn, grefvinnan Brahe, hade flygtat från
jorden. Hans tre öfriga döttrar, äfvensom hans yngsta
son, voro alla gifta. Flera barnbarn jollrade då och då
kring morföräldrarne.
Nu mera tycktes ingenting hvarken särdeles glädja
eller oroa honom. Han bidade blott. . . utan att i
jordiskt hänseende ega en enda önskan.
Han talade ofta och förtroligt med sin hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
