- Project Runeberg -  Norden. National-kalender / 1866 /
80

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margaretha. Novell af Marie Sophie Schwartz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Paris, omgifven af allt, som kunde fängsla och
förströ en yngling, bleknade sorgen; lifvet fick åter allt
sitt värde; ur hans lättrörda hjerta utplånades minnet af
Margaretha. Den guldlockiga flickan i norden glömdes
för alla de berusande fröjder, som lockade hans
njutnings-lystna sinne.

Konung Gustaf den tredjes uppträdande i Spaa förde
Armfeldt dit för att uppvakta monarken och vinna tillgift
för det förflutnas dårskaper. — Armfeldt lyckades, att,
genom sitt intagande väsende, så behaga konungen, att
denne utsåg honom till sin sons, kronprinsens kavalier.

Han återkom till fäderneslandet 1780 och kunde då
sägas stå på början af den trappa, som skulle föra
honom till den första gunstlingens plats vid
snillekonungens sida.

Då Armfeldt ånyo befann sig i Sveriges hufvudstad
erinrade han sig helt lifligt den, som varit orsaken till
hans aflägsnande. Det föreföll honom som om hon stått
framför och sett på honom med samma sorgsna,
bönfallande blick, som hon sista gången gaf honom.

— Jag vill genast underrätta mig om hvilket öde
som blifvit Margarethas — tänkte han. — Ar hon gift?
Har hon glömt mig? — Det är högst troligt båda
delarna. Hjertats känslor vexla. Man älskar i dag och
glömmer i morgon för att åter den följande dagen älska
och ånyo glömma.

Armfeldt begaf sig till fru Eosenfeldts hus, fast
besluten att göra henne sin uppvaktning.

Gatan, utanför fru Catharinas boning var beströdd
med granris, ända fram till porten.

— Om det vore Margaretha, som ... — tänkte
Armfeldt med en rysning, och trädde in i portgången, der
en tjenarinna strödde ännu mera granris. Armfeldt frå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norden/1866/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free