Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett blad ur Leopolds ungdomshistoria. Af förf. till Högadals prostgård m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäst nu detta jordens smycke
Hölls för ärans liögsta krans,
Att hon ock vann menskans tycke —
I dess hand hon vissnad fanns!
Söka hjertan till sig draga,
Är väl prof af god natur:
Men — den alla vill behaga,
Är dock ett olyckligt djur.
Han läste det lilla skaldestycket, då så omtyckt och
i den tidens anda, ledigt och väl — vi veta icke om
ordet déclamera ännu kommit i bruk. — Yid de sista
raderna såg han med en egen blick på Helena, som med
sitt rena, uttrycksfulla öga oafvändt betraktade honom.
»Hvad tycker du om detta skaldestycke, Helena P»
frågade han, efter några ögonblicks tystnad.
»Jag tycker nog det är bra; men nog tycker jag
mer om dina egna verser. Läs upp några för oss, är
du snäll! Det som du skref på kronprinsens födelsedag,
som var så vackert och som sjelfva rektorn tyckte så
mycket om. Ja, vet du att han sade åt söta mor, att
han är säker att du blir en stor skald, ja mycket större
än Dalin. Och jag tycker också att ditt namn låter så
poetiskt. Carl Gustaf Leopold! det är väl bra mycket
vackrare än Olof Dalin!» tilläde den trettonåriga flickan,
med sin naturs liflighet.
»Åh, icke sade rektorn det?» inföll Carl, och en
snillets ljusglimt flög öfver hans anletsdrag, hvilka i detta
ögonblick liknade ett löftesbref om uppfyllandet af
rektorns profetia.
»Jo, det gjorde han visst! Han berömmer dig
alltid och säger att du är ett snille — att du är den
snällaste i hela skolan, och då rektorn tycker att du är snäll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
