Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett blad ur Leopolds ungdomshistoria. Af förf. till Högadals prostgård m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah, de gudar som der grassera, de sitta, min själ,
inte med fingret på munnen — de både tala och få
svar!» genmälde Ekvall, med eget uttryck i röst och öga;
men Leopold tycktes icke märka det. Han var så van
vid Ekvalls egna talesätt.
»Sjelfva min gode rektor har icke skrifvit på lång
tid, och han brukar väl eljest aldrig glömma mig»,
fortsatte den unge skalden.
»Allt har väl sina skäl . . .»
»Han mår väl bra?»
»Ja, han har väl aldrig mått så bra, den
hedersgubben, som han nu gör, vid sina sextiotvå och ett halft år.»
»Du talar i gåtor, Ekvall!» utbrast Leopold med
häftighet, och en skiftning flög öfver hans ansigte.
»Nå, jag skall då tala tydligare. — Rektorn, den
gamle stoffeln, sitter nu jemt under lästimmarna, ja,
jag tror under sjelfva bönen, med venstra handen i
peruken — och för hvad ? — kan du gissa det . . . ?»
Ekvall höll upp och fixerade den stackars Leopold,
hvars kinder nu täflade med Ekvalls i rosenfärg.
»Jo, för att visa — kan du tro det? — sin blanka
förlofningsring . . .!»
»Ar rektorn förlofvad ?» . . . utbrast Leopold, man
kunde säga, nästan ljudlöst.
»Ja, det är just det han är!»
»Och med hvem . . . ?»
»Ja, se det är det besynnerligaste!»
»Med hvem? frågar jag!» inföll Leopold häftigt.
»Med den vackraste flickan i hela Svea-, ja, jag tror
i hela Göthaland!»
Leopold drog djupt efter andan, men frågade icke mer.
»Det är väl icke möjligt?» utropade han slutligen och
förde lianden öfver den snillrika, nu molnliöljda, pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
