Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett blad ur Leopolds ungdomshistoria. Af förf. till Högadals prostgård m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trefliga förändringar i hemmet; men hur det var — så,
sedan hon blifvit ensam, ville det icke gå så lätt med
arbetet. Hon ertappade sig ofta sjelf med underliga
drömmar, midt på ljusa dagen, och andra dagen efter
deras afresa kunde hon icke emotstå begäret att öppna
på lilla skrinet, der hon hade alla de verser, som
Leopold skrifvit till henne. Författarinnan har sett några
af dessa verser och det var med en djup känsla af
vördnad, som hon betraktade dessa dyra reliker, redan då
gulnade och nästan sönderfallna.
Hon stödde sig mot ekbyrån, och läste — och läste
omigen de der med blyerts skrifna raderna, som han
tryckt i hennes hand vid afskedet på Odensfors, då hon
tyckte något sakta skymma förbi fönstret.
Hon såg upp — likasom en aning höjt hennes öga;
ty mången hade förut gått förbi, utan att hon det
ringaste tänkt derpå. — Hon såg upp och den försvinnande
konturen af hennes sångares oförgätliga gestalt hägrade
förbi hennes öga.
»Om någon frågar efter mig, så säg att jag är borta!»
ropade hon hastigt, med klappande hjerta, genom
köksdörren till piga 11, hvarefter hon åter inträdde i
kammaren.
Hon hör steg i förstugan — hjertat hotade att
spränga sitt fängsel — så tyckte hon. Om han skulle
komma in? — »Jag vill ej se honom då icke min man
är hemma.»
Dessa tankar voro sekundens — och resultatet af
dem, att gömma sig bakom den öppna dörr, som från
kammaren ledde till salen.
Hjertat hade icke bedragit henne — det var
verkligen Leopold, hvars steg hon hört. — Han hade några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
