Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett blad ur Leopolds ungdomshistoria. Af förf. till Högadals prostgård m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dä han såg henne i hennes förra hem, utan med den
lugna vänskapens, den sanna beundrans, den djupa
högaktningens fridfulla känsla.
Nu talade de stilla och förtroligt om de dagar, som
kostat deras unga hjertan så många qval. Nu talade den
store skalden, den vittre statsmannen, med djup vördnad
om Helenas man, hans gamle högaktade lärare. Ack, det
var en tid då den infernaliska svartsjukan hotade att
ned-rycka honom från den höga piedestalen i hans hjerta.
»Helena, det har ändå ingen kunnat åtskilja våra
själar!» utbrast Leopold, då han, stående mellan sin
hustru och Helenas man, i afskedsstunden tryckte hennes
hand mellan båda sina.
»Farväl! jag glömmer aldrig att det var du, som ur
kärlekens vår i mitt unga hjerta framkallade dess första
rosor!»
På Clara kyrkogård står Leopolds lagerkransade
graf-vård, upprest af hans medbröder i snille och vetande —
den Svenska Akademien. På Söderköpings kyrkogård står
Helenas grafvård, omgifven af de gamla trädens skugga,
upprest af den ännu lefvande sonen, rik i hjertats sköna
mödernearf.
Mången varm välsignelsens tår faller ännu på den
gröna kullen. — Mången minnes ännu livad hon var, hvars
stoft hvilar derinne — men icke alla af dessa veta att
hon var — Leopolds första flamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
