Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS LITHBERG
i Folkekarakteren, och därmed är hans senare rika författare*
verksamhet på det folkpsykologiska området inledd, för vilket
dock icke hans skönlitterära författarskap fullständigt uppgivits.
Mest har lynnesmotsättningen mellan jylländare och själländare
intresserat honom. Jyllands spridda bebyggelse skapar ett folk
med stark naturkänsla och djup religiositet. Själlands täta
bygder skapa däremot människor, som ha ett livligt intresse
för varandra. «Sjællænderen ser sig omkring og træffer andre
Mennesker. Han faar derved en stærkere Evne til at iagttage og
karakterisere. Jyden bliver ensom. Sjællænderen søger Samfund
med de andre. Sagt i Hast: Jyden glor indad, Sjællænderen
udad.» Men å andra sidan: «Hver sin Ejendommelighed i Dan*
marks Land, den enes ikke hævet over den andens. Thi de skaber
hinanden. Vi lever under de krydsende Syns Samhørighed».
På vårt språk äga vi i Gustaf Sundbärgs bok Det svenska
Folklynnet en i form och iakttagelseskärpa utmärkt teckning av
den svenska folkkaraktären. Men hur träffande denna skildring
på sina ställen än må vara, synes mig dock Gravlund stå på
fastare grund än Sundbärg. Olikheterna dem emellan ligger i
ämnets metodiska behandling. Sundbärg har på ett ställe fram*
hållit fantasifullheten i det svenska folklynnet. Han sätter denna
i förbindelse med svenskens kärlek till naturen, och han tillägger:
«Men detta utpräglade sinne för naturen har i viss mån vänt
vår blick ifrån det psykologiska området, varför svensken, på
samma gång han är en stor naturvän, ej sällan är en svag
människokännare. Därför hava vi naturvetenskapsmän och
ingenjörer av rang men icke diplomater och köpmän, och vi
hava en rik lyrisk litteratur men nästan ingen dramatisk.» Sund*
bärg har givit sitt arbete underrubriken Aforismer, och detta har i sin
uppställning även erhållit aforismernas form. Men det inträffar ofta
och det ligger i sakens natur, att aforismen är analysens motsats.
Sundbärg ger mycket belysande exempel för sina satser, men
en allvarlig analys underkaster han icke sitt material. Det för*
söker däremot Gravlund. Det ligger häri en olikhet mellan
svenskt och danskt tänkande, som vid mer än ett tillfälle gör
sig märkbart i de olika ländernas forskning. Jag erinrar endast
om förhållandet inom den folklivsforskningén närstående arke*
:150
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
