Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några intryck från skolungdomsmötena i Stockholm 1925, Köpenhamn 1927 och Oslo 1928. Professor J. E. Rosberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
NORDEN
aristokratisk familj i Stockholm. Jämte denna familj fick han tillfälle
att deltaga i en finare bankett, och osäker om, huru han skulle bemöta
en betjänt med vita handskar och nedlåtande min, som bjöd omkring,
svarade han oföränderligt, sedan han något granskat faten: »ja* vill»
eller också »ja’ vill inf».
Men förunderligt, också sådana språkfordärvare som de ovannämnda
tyckas komma väl tillrätta med sina kamrater, de vandra arm i arm,
skratta, gestikulera och upprepa ideligen de få ord de lärt sig. Ha
sådana någon behållning av färden, frågar någon? Jag vet icke vad
jag skall svara, men åtminstone ha de själva varit stormförtjusta.
—-Däremot har jag nekat dem att gripa till tyskan eller något annat av
de stora kulturspråken för att göra sig förstådda. I så fall upphör ju
mötet att vara ett nordiskt möte, och förresten tvivlar jag starkt på,
att deras tyska m. m. är bättre än deras svenska, fast de kanske bliva
mera jämnspelta med sina värdar genom att använda ett av vardera
parten i skolan inlärt språk.
Huru som helst, jag är alltjämt i den tron, att sådana besök och
genbesök av de våra och annan nordisk skolungdom äro på allt sätt
hälsosamma. Naturligtvis behaga de icke sådana partier och deras
språkrör i pressen, som leva av att underblåsa hatet mellan
nationaliteterna, men de lämna i alla fall bestående gemensamma minnen och
göra att de unga icke känna sig isolerade. . Jag tror, att det är den
gemensamma kulturen, vilken alstrat en likartad tankeriktning och
föreställningsvärld, som hjälper över, där språkbryggor tilläventyrs
saknas. Huru skall man annars förstå sådana spontana känsloyttringar
som de finska barnens begäran att få gå ned till ångbåten i Oslo med
sin fana och sjunga för kungen, när han startade för sin Finlandsfärd?
Företaget passade dock förstås icke i det tidigare uppgjorda
programmet. Tror någon, att de kommit på en sådan tanke, om det t. ex.
gällt kungen i England, men den norska kungen, som for till Finland,
tyckte de sig på något sätt ha del i.
Slutligen är det icke blott barnen, som ha utbyte av sådana färder.
Detsamma gäller i lika hög grad deras ledare. Många vänskapsband
ha knutits, och hjärtat har mången gång svällt av broderskänsla och
glädje över att vi dock äro fyra, som i stort sett tänka och känna lika.
I synnerhet i Norge ha vi en fast, utomordentligt väl organiserad
ledartrupp, som kan sin sak. Jag vill icke nämna några namn, men
kunde utpeka väl ett halvt dussin framstående pedagoger, som deltagit
i ett flertal möten och verksamt bidragit att hålla det hela ihop.
Vad speciellt mötet i Oslo vidkommer, måste strax sägas ifrån, att
allt var utmärkt väl ordnat och att allt »klappade» utan några
missöden. Detta var givetvis de fyra kommittéernas (arbets-, trafik-,
fest-och inkvarteringskommitténs) och deras duktiga ordförandes förtjänst.
Som mötets ledare fungerade på ett utmärkt sätt lektor Einar Boyesen.
Första dagen ägnades främst ett besök på Akershus, som
presenterades för oss av dess »nyskapare», arkitekten H. Sinding-Larsen, en
märkesman på sitt område, om vilken det vore mycket att säga.
Därefter följde en underbart gripande gudstjänst i Garnisonskyrkan med
predikan av dr. E. Berggrav. Vid en högst animerad och splendid lunch
hade därpå nykomlingarna bland ledarna tillfälle att göra bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
