Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gymnasiastmötet i Sigtuna 3—7 august 1928. Stud. Sverre Holm
-
Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skapelig, dog hjertevarm mate de strömninger som rörer sig i en
ungdoms bryst og utifra hvilke han handier. Det var forunderlig å sitte
og höre på at de ting blev oss forklart, som vi hver dag erfarer og
oplever, uten försök på selv å trenge inn i det. Han betonet forövrig
også at hver gen eras jon har sine idealer og at de ofte kommer i strid
med hverandre, fordi de ikke forstår dette. Det han her sa lyste op
i mange ting som vi unge selv har vært delaktig i, og tikk oss til å
innse at der må være toleranse og gjensidig forståelse mellem
generasjonene, skäl slike stridigheter undgås som er så uhyggelige og meningslöse.
Om eftermiddagen, det var dagen för vi reiste, gikk vi en liten
fottur til Venngarns slott, der hvor den svenske storadel s mann Magnus
de la Gardie hadde levet sine siste år. Direktör H. Göranson
berettet historien om slottet og dvelte lenge ved de la Gardies tragiske
levnedslöp. Han leste også op en salme som de la, Gardie i sine siste
ulykkelige år hadde diktet. I det lille slottskapel hvor vi satt, virket
det forunderlig å höre denne store adelsmanns resignerte klage over
verden og dens forgjengelighet.
Avskjedsdagen stod i det rette friske brus av ungdom og liv. Vi
diskuterte så fillene fök om politik og alt mulig. Der blev liten tid
og plass for sentimentale avskjedssuk som nok vilde frem men som
ikke fikk lov. Vemodet drev vi på flukt med sång. Mötets schlager:
»Vi gå över daggstänkta berg, fallera» tok vi om igjen og om igjen.
Selv i avskjedsstunden da bussene svinget op for å ta oss, og de siste
håndtrykk blev vekslet, sång vi. — Og mon det ikke löd som et
slags begeistret takkehymne for alt det som vi i löpet av de 4—5
stevnedager hadde fått av skjönnhet, kunnskap og innsikt? Det var
det i hvert fall, bevisst eller ubevisst, meningen at det skulde gjöre.
Sverre Holm.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
