Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talrikast och störst. GetK>m meUatiformer öfvergå de i smalmejseb*,
och jag eger. ett par,-som med lika skäl, kan räknas till bredmejslar
och smalmejslar. Den senare formen (fig. 10.) är just icke sällsynt,
men dock mindre talrik än förra och vanligen mindre än den..
Det är intet tvifvel att ju detta verktyg varit försedt med
träskaft, fastbundet pä samma sätt som Nyzeeländska stentnejffeln (Pl. A.
fig. II, Ila) och att man användt klubba för att indrifva det i trä. Öfrå
ändan är derföre tvär och tjock, för att ej under bruket tränga tillbaka i
skaftet.
b) Breda hålmejseln: eller hålisar en. (Pl. II. fig. 18; pl. III.
fig. 30.). Bland de frän nu lefvadde Vilda folk till Europas Museer
hemförda stenredskap har jag väl icke träfiat denna eller näst föregående
__ i
form; men alldeles dylika flintpjeser förvaras i H. K. H. Prins
Christians samling i Köpenhamn, ditskickade från Norra Amerika, der de,
jemte åtskilliga andra stenredskap, alla fullkomligt lika våra Skånska^
blifvit funna i gamla grafvar i jorden och sägas hafva tillhört en för
50—60 år sedan förjagad folkstam. — Emellertid är det lätt att se
huru detta redskap blifvit användt. Det är mer eller mindre trindadt, slätt
och oftast i öfra ändan trubbigt afhugget. Det har således tydligt varit
gjordt att omgripas med venstra handen och att, medelst klubbslag ur
högra handen, drifvas in i trä för att urhålka det. Märken efter
klubb-slagen ses nästan alltid på öfra ändan. Men stundom är detta verktyg
kort, stundom mer eller mindre spetsigt: i dessa fall har det varit
försedt med träskaft, på hvilket klubbslagen blifvit använda.
Till denna afdelning hörer utan tvifvel det verktyg, som är
af-tecknadt på Pl. II. fig. 14. Det är aflångt kegelformigt, upptill
spetsigt nedtill kullrigt, samt med en plattslipad yta på ena sidan snedt mot
nedra ändan, hvarigenom en något rundad egg bildas. Detta redskap,
som aldrig är af flinta, men merendels af trapp (grönsten),
förekommer ofta i Skåne och Westergöthland, isynnerhet uti och vid fordna
eller nu varande vatten. Vid kanalgräfningen funnos en mängd dylika i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
