Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen långa begge sidor (fig. 84,85.) försedt med en djopt inskuren ränna,
bvari fina bvassa flintskärfvor äro fastade i ett svart kitt, som liknar
beck;*) eller ock finnes rännan med flintekärfvorna blott långs den ena
sidan (fig. 83.). Dessa skärfvor äro mycket skarpeggade och stå alltid
litet längre ut vid bakre än vid’ främre ändan; stundom är detta läge
mycket märkbart — Främre ändan är tillspetsad och bakom spetsen
utvidgad i form af en lansspets, så att hela benet föreställer i smått en
lans med sitt långa skaft; rännan med flintskärfvorna slutas bakom
utvidgningen.’ Sådan är framspelsen alltid ursprungligt; men i mån som
den nötea och å nyo tillspetsas, försvinner den lansformiga utvidgningen
och fårorna gå båda sidor gå ända ut till spetsen. Den bakre ändån
är äfven tillspetsad och har tydligen varit insatt i träskaft. Vanligen är
denna ändan till ett visst afstånd mindre slät än öfriga benet och stundom
sitter hartset qvar, hvarmed han varit inkittad i skaftet till något öfver
en tum frän spetsen. Detta redskap träffas i torfmossarna. Jag har det
i flera exemplar från södra, östra och vestra Skåne. Äfven skall det
vara funnet pä Öland; och i Antiqvitets Academiens Museum i
Stockholm ligger ett exemplar, det längsta jag sett, af 10 tums längd, funnet
i Östergötland vid gräfningen af Göta kanal mellan Påfvelstorp och
Tå-torp, på 8 fots djup. De första fyra foten voro lera och resten
torfjord. Således låg det äfven här i torfjord. Men hvar torfjord finnes, har
varit öppet vatten; följaktligen har allt som finnes uti och i synnerhet
under torfjord sjunkit till botten i ett vatten. Sannolikast är det således
att ifrågavarande redskap, under begagnandet pä vatten, deri kommit att
sjunka till botten. För att göra oss ett rigtigt begrepp om sättet huru
det blifvit begagnadt af Skandinaviens urinvånare, böra vi efterse huru
det begagnas af de folk, hos hvilka det ännu förefinnes.
Grönländaren begagnar detta vapen till fogeljagt, endast på vatten.
Det är försedt med ett 2\ alnar långt skaft, som baktill slutas med
någon sirat, merendels en renfot eller dylikt, och kastas handlöst pä fogel,
*) Det brinner med stark laga och år ett harts, alldeles hkt det som utgör
hnf-yadingrediensen i de si kallade pysshngebroclen eller råkelsekakorna, som hos
oss minas i jorden eller i toifmossarne och som Håhnefeld på fullt allvar ansåg for
forstenadt Skånskt br&L Se bis 1836. s. 718.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
