Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ån Bågböjare trafíade en "man" vid en stor sten på en öppen
plats i skogen nära vid en bäck. Denne "mari" var en dverg, som het
Lit, An passade på att komma mellan honom och stenen, och
hindrade honom att gå dit in, samt tvang honom att smida åt sig en båge
o c li tre magiska pilar;
Sva furlam träffade, under en jugt i en djup skog, två dvergar,
som stodo vid en stor klippa. Han hindrade dem att gå in och tvang
dem att smida åt honom ett magiskt svärd (Tyrfing).
I Thorstein Bej arm agns Saga berättas att Thorstein en gång
kom med sitt skepp till Jemtland och gick i land. På en öppen plats
såg han en stor sten och tätt dervid en förfärligt stygg dverg, som je
turade sig högt. Thorstein tyckte att munnen öppnades upp till öronen,
liva rf öre gråter du? frågade Thorstein. 7,Ser du ej, sade dvergen, den
store örnen som flyger der, han har tagit min son och jag tror visst att
denna best är sänd af Oden; men jag dör om jag mister mitt barn.’’
Dvergen var således ingen Odinsdyrkare och det hafva också Lapparna
aldrig varit. — Thorstein sköt örnea och förde dvergbarnet oskadt till
sin far, som i glädjen deröfver skänkte Thorstein några magiska redskap,
h vilka blefvo honom mycket nyttiga.
Af det anförda se vi således att Dvergarna bodde i bergskulor. I
sädana hafva äfven Lapparna i senare sekler bott. Högström såg sjelf
jordkulor, hvari de bott för att undgå Karelernas härjningar. I Piteå
Lappmark skall ännu vara spår eiter dem på åtskilliga ställen.
Lapphushållet flyttade in i sådana "för att dölja sig för fiender, på den tid då
de ströfvade i landet." P. Lcestadius nämner derom*): ’’En saga
berättar att fienderna en gång på det sättet fått rätt på en sådan jordkula^
att en qvinna derinne ropat åt någon, som varit i ett annat rum, att man
skulle benita åt henne kokslefven. Detta hade fienderna, som voro
ulan-före, hört, samt derpå brutit sig in och dödat dem, som der voro**).*
*) Fortsättning af Missionsresor sid. 486.
**) Man erinrar sig lifligt vid denna berättelse en mängd folksagor, äfven i södra
Sverige, hvari fortäljes om menniskor, som kommit att gå förbi bergsklintar el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
