Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till andra häftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uti åtskilliga orientaliska bruk, som ännu under historiska tiden varit qvar i flera trakter af det
vestra och norra Europa. 8:o att der i 4:de seklet f. Chr. fanns ett Baalstempel i England m. m. —
Än vidare: sedan, genom Movers lärda tolkning af den phœniciska stentaflan i Marseille, blifvit
ådagalagdt, att der var en omisskänlig likhet mellan den hebreiska och phœniciska ritualen, kunna vi
förklara att här i Norden uppgräfvas phœniciska tempelkärl, hvilkas beskrifning återfinnes i Gamla
Testamentets skrifter. Sådana äro de här i Norden redan funna Kittelvagnarna pl. sid. 18,
hvilkas beskrifning såsom salomoniska tempelkärl förekommer i 1:sta Konunga B. 7; sådana äro äfven
»Ösekaren» pl. sid. 98, hvilkas beskrifning vi finna antydd i 2 Mos. B. 25, 29. Och vi kunna
häraf hoppas att ännu flera till samma kult hörande tempelsaker efter hand skola upptäckas. Så
mycket är emellertid säkert, att om jag får dömma efter de figurer och beskrifningar, jag hittills
känner, hade Bibeltolkarna ingen reda på utseendet af de utaf Phœnicern Hiram åt Salomo förfärdigade
Kittelvagnarna, förr än dylika phœniciska upptäcktes här i Norden, hvilka i allt väsendtligt
motsvara den bibliska beskrifningen. Ty figuren hos Lundius i dess Alte jüdische Heiligthümer s. 311,
äfvensom Beskrifningen hos Bähr i dess: Salomonische Tempel s. 218 äro alldeles oefterrättliga.
Sedan man härom öfvertygat sig, och blifvit förvissad att Phœnicer, härstammande från Tyrus,
länge som kolonister bebott många ställen i vestra och norra Europa, så torde man inse att fynden efter
dessa kunna gifva anledning äfven till ett annat slags komparativ forskning. Vi känna nemligen
historiskt att först Sidon sedan Tyrus var forntidens rikaste handelsstad, hvarifrån all lyx utspriddes
äfven till andra folkslag, och vi kunna vara säkra att tyriska artister förfärdigat icke blott
prydnader åt Jerusalems tempel och kungl. palats, utan äfven smycken åt »Jerusalems döttrar». Dessa
måste således ha varit lika de phœniciska qvinnosmycken, som från bronsperioden uppgräfvas hos
oss; och således kunna dessa lära oss känna utscendet af de Israelitiska qvinnosmycken, som på
flera ställen i Gamla Testamentet omtalas. Man jemföre t. ex. vår figur t. 3 f. 23 (som genom
gravörens misstag kommit att stå upp- och nedvänd) med de månformiga qvinnosmycken som
omtalas i Jes. 3, 18. Utom dessa kunna vi från samma kulturperiod uppvisa örhängen, armband,
spännen, fingerringar, diademer m. m. Men innan man företager denna undersökning, bör man
förvissa sig om riktigheten af hvad här förut blifvit framlagdt; ty man bör väl icke taga ett nytt steg,
förr än man är fullt förvissad att man står på fast grund.
Sedan denna afhandling nu är fulländad, finner jag mig af pligt uppmanad att offentligt egna en
tacksamhetsgärd isynnerhet åt Föreståndarena för de antiqvariska Muséerna: Herr Konferensrådet
Thomsen i Köpenhamn och Herr Riksantiqvarien Hildebrand i Stockholm, för den utmärkta beredvillighet,
hvarmed det tillåtits mig att, för detta arbete, begagna de under deras vård stående Samlingarna.
Äfven är jag tacksam för den tillåtelse jag erhållit, att till gravering få begagna ett större antal
af de förträffliga ritningar, som K. Vitterh. Hist. och Antiqv. Akad. låtit förfärdiga och som, jemte
originalerna, förvaras i k. Akademiens Museum.
Slutligen bör jag äfven tacksamt erkänna den tjenstvillighet, Hrr Assistenter vid det
Köpenhamnska Museum visat mig och bland dem isynnerhet Herr Kammarrådet Strunk, som under flera
år sändt mig alla de upplysningar jag önskat, både genom meddelandet af beskrifningar och
värdefulla pennritvingar.
Stockholm den 8 Oktober 1862.
S. Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
