Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
sträcka ännu voro stadda i ett mer eller mindre vildt tillstånd. Man skall in-
vända att detta är blott en gissning. Det medgifves; men en gissning som allena
kan förklara alla de obestridliga data, som reseberättelserna innehålla; en hypothes
som ensam kan förklara alla föreliggande fakta, är nära nog en bevisad sanning.
Man har förlagt Pytheas Thule, bland annat, till Island och dervid tagit
Grönland till hjelp, men vid närmare eftersinnande, torde man finna att detta an-
tagande är otänkbart. För det första är det temligen säkert att Island ännu icke
var bebodt 350 är f. Chr. och Grönland hade då visst icke andra invånare än
Eskimoer; för det andra: hur skulle Pytheas ha kunnat komma dit? ty säkert
gingo inga pheniciska, och lika litet några andra skepp till Island. Också ha på
Island aldrig funnits spår efter pheniciska kolonisationer;”) men sådana träffas
deremot på flera ställen längs Skandinaviens kust, hvilket här skall än vidare åda-
galäggas. För detta ändamal skola vi söka att följa Pytheas på hans färd.
Anländ till vestkusten besökte han derifrån Britannien, som han i flera rikt-
ningar genomreste. Derifrån begaf han sig upp till vestkusten af kontinenten, der
han, enligt Plinius, omtalar ett cestuarium oceani af 6000 stadiers (d. ä. 150 geogr.
mils) längd, som på landets språk het AMentonomon, och som beboddes af germani-
ska Guttoner. En dags resa derifrån, säger han, är en ö ”Abalus” till hvilken
bernsten om våren uppkastas af vågorna, såsom en hafvets utrensning, och nyttjas af
invånarna i stället för ved (pro ligno utitur Plin.) eller säljes till de nästgränsande Tcu-
tonerna. "") — Att man velat förlägga ofvannämnda Mentonomon till preussiska kusten
af Östersjön, derföre att der nu förtiden uppgräfves bernsten, är alldeles oriktigt.
Mentonomon skall vara ett kymbriskt ord, hvars betydelse fullkomligt motsvarar
det latinska estuarium, hvarmed Plinius återgifvit det, och således betyda den de-
len af en strand, som under ebben är torr och under flodtiden står under vatten.
Detta förutsätter en strand med ebb och flod, men sådan finnes icke i Östersjön,
knappt i Kattegat. På Norrska heter ordet Fjere, på Tysklands vestkust Watt; i
Svenskan ha vi intet motsvarande ord, emedan vi cj ha sjelfva saken. Af dessa
och åtskilliga andra skäl föranledes jag att antaga Werlauffs mening att med Jen-
tonomon menas Europas vestkust från Skagen till Nederländerna, der vi veta utt
Kimbrer då bodde """) och dit äfven längdmaåttet 6000 stadier passar, men alls
”) Orsaken att Island kommit att anses för Pytheas’ Thule är blott den att munken Dicuil 825 om-
talar att några Irländska munkar, för 30 är sedan, säledes kring 795, uppehållit sig der från Fe-
bruari till Augusti och ansett ön vara Thule. P. A. Munchs Norske Hist, I. s. 418, 447.
”) Man har bland annat gissat att detta clectrum skulle vara brunkol; men mellan berusten och brun-
kol är dock en så väsendtlig olikhet, att de aldrig kunna förblandas. Tänkbart är åtminstone att
bernsten, der den fanns i mycket stor mängd, kunnat användas i stället för trästickor att brinna som
pertor för att lysa. Dock detta är en bisak.
"") Så antages det af alla forntidens författare: Mela, Plinius, Tacitus och Ptolemeus, alla utom Strabo,
som ej antog Kimbrer längre upp än till Elben, förmodligen af det skäl att han, enligt sitt gcografi-
ska system, ej ansäg jorden vara beboelig längre i norr.
Nilssons ur-invän. 2:dra uppl. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
