Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förteckning öfver här bifogade figurer af bronsantiquiteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Hvad svärdsklingan beträffar, så är den alltid spetsig och tväeggad; eggarna
äro antingen räta, som på fig. 6, 9 och 10; eller slakt essformigt mer och mindre
böjda som fig. 7 och 8 På fig. 7 är klingan smalast ett stycke framom hand-
fästet och blir bredast på främre tredjedelen fran spetsen. Den har en ränna
längs eggarnas sidor. Denna form förekommer i vestra trakterna, atminstone från
Skåne till Irland.
B) Lansar. Dessa äro likasom svärden alltid spetsiga och tväeggade; de ha en
hylsa, hvari suttit ett långt träskaft. Hylsan är ofta prydd med sirater.
Bladet går stundom med eggarna ned till hylsmynningen Tab. 2 f. 15; stun-
dom upphöra de ett stycke derifrån. Fig. 14, 16. Nedtill har skaftet haft
en fyrkantig dobbsko, som dock här ej blifvit aftecknad.
C) Stiridsyzor af åtskillig form, men isynnerhet af tva slag: a) långa med ge-
D)
k
a
)
nomgående (utstående) skafthylsor och mer eller mindre böjda fram- och
baksidor samt lång egg; sådana äro Tab. 3 f. 34 (Kjöbenh:s Mus.) och sadana
äro yxorna på Kiviks monumentet, stenen N:o 1. Hit hörer N:o 113 i Wor-
saaes Nord. Olds. och hit hörer vår Tab. 3 f. 35.
b) fyrsidiga med fram- och baksidan räta, de två andra bildande en mycket
öppen vinkel Tab. 4 f. 46.
s. k. Palstafvar: Tab. 2 f. 18, 18 a. St. Mus. fig. 19: L:s Mus. Huru dessa
varit skaftade, känner jag icke. Somliga antaga att de varit skaftade som
yxor, genom en från skaftet utgående sidogren; andra att de haft rakt
skaft. Men vare härmed hur som helst, så är det säkert att de varit strids-
vapen; ty inom min ringa erfarenhet hafva de redan 2:ne gånger blifvit
funna tillsammans med stridsvapen. Originalet till f. 19 har, som nämndes
sid. 55, blifvit funnen i en stenkista tillsammans med ett bronssvärd; och
en dylik Pålstaf fanns på en äng, två mil från Lund under grässvålen, till-
sammans med Stridsklubban T. 5 f. 63, och hade utan tvifvel tillhört samma
stridsman. Kanske de hade varit begagnade som stridsyxor.
En annan form, som äfven kallas Pålstafvar t. 3 f. 30—32, kunna möj-
ligtvis hafva varit skaftade och använda som yxor, likasom tab. 4 f. 51, som jag
sag hos Lindenschmidt 1860 och som blifvit funnen i Saltgrufvan vid Reichenh.
De s. k. Celterna anses också hafva varit skaftade som yxor och använda
dels i krig, dels i dagligt bruk, likasom f. 30. Mer för min del anser jag
icke användandet af denna form i forntiden ännu vara tillräckligt kändt. Af
s. k. Celter har man många former och storlekar. Den här aftecknade Tab. 4
f. 47 är en af de mest vanliga; L. Mus. F. 48 skall föreställa en gjutform
hvari Celter blifvit stöpta. Sådana och andra gjutformer äro funna både här
och i Danmark. Celter af jern, af samma former som bronscelterna äro funna
på Hera ställen i södra Skane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
