- Project Runeberg -  Skandinaviska nordens ur-invånare / Andra delen. Bronsåldern /
144

(1838-1872) [MARC] [MARC] Author: Sven Nilsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern ... - Några slutanteckningar, med anledning af gjorda anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

Att dessa soldyrkare i Northumberland lefvat antingen mot slutet af Brons-
åldern eller snarast i början af den äldsta jernperioden, kunna vi sluta af jemförelsen
mellan dessa figurer och dem som förekomma på bronser och jernvapen.

Aterstår att erfara hvad slags vapen eller redskap eller smycken finnas i de
grafvar, der dessa figurer äro inhugg na på täckstenarna; Om der finnas skeletter
eller urnor med aska och brända ben, och i det fallet, huru vida äfven något an-
nat funnits derjemte i urnorna? Om allt detta hoppas vi att Hertigen af Northum-
berland snart kommer att underrätta den lärda verlden. P. S. Ehuru soldyrkan
(Baalskult) blifvit af Phenicerna i äldsta forntiden införd i det vestra Europa,
följer dock icke deraf att allu soldyrkare varit Phenicer eller deras afkomlingar. Ty
kulten, isynnerhet en sådan som soldyrkan, har lätt kunnat sprida sig äfven bland
landets egna infödingar.

Några slutanteckningar, med anledning af gjorda anmärkningar.

Ingen af de 3 kulturåldrarna har blifvit tvärt afslutad; ingendera var ren och oblandad. I stenåldern
begagnades äfven ben, horn, trä m. m. till vapen och redskap. De samma ämnen genomgingo
hela bronsåldern och förträngdes endast långsamt i jernåldern. Dock bör denna indelning, som
är mycket gammal, ständigt bibehållas.

Druidkulten, som hade åtskilligt gemensamt med Baal-Balderskulten, tyckes i vissa länder ha trätt
i dess ställe. De nämnas nästan aldrig gemensamt. Ämnet förtjenar en särskild bearbetning.

Att jag, s. 87, ansett det Apollostempel i England, som omtalas af Hekatzeus, hafva varit ett
Baalstempel, har någon förmenat vara misstag. Jag får då erinra hvad redan s. 20 blifvit
anfördt, att den grekiske Apollo var ursprungligen en Egyptisk- phenicisk gud. Åfven som
hans orakel på Delos var icke af grekisk upprinnelse; lika litet som det i Delphi eller Dodona.
All högre kultur är, hvart vi vända oss, ursprungligen importerad.

Att Pelasgerna voro Pheenicer har äfven Petit-Radel visat i Monuments cyclopéens (p. 12) Jemf.
Herod. I, 56 och Strabo om Jonierna. I 1 Machab.-B. 12 k. 20—21 förekommer att judarna
voro befryndade med grekerna (genom Peleg.?)

Att Etruskerna voro Phcenicer har ej blott Stickel påstått, utan äfven bland många andra, D:r N.
Davis i Carthage and her remains p. 193—194. Dessutom visa antiquiteterna ofta stor likhet:

Likasom Baalskulten har blifvit omnämnd jemte Bronsåldern, med hvilken den blifvit hit införd,
skall Thorskulten afhandlas jemte Stenåldern och Odinskulten tillsammans med Jernåldern.

Anm.: Bronsfolkets cranier skola afbildas jemte stenfolkets i första delen af detta verk.

2 AP AR

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 13 04:12:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordensu/2/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free