Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg till Bronsåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Detta inkast är ej riktigt: i Massiliu, der de anlade tempel åt både Baal och Diana,
har först i sednare tiden något på pheniciska skrifvet dokument blifvit funnet (sid.
67, 86); på Sardinien, som de länge innehade, har först helt nyligen en phenicisk
inskription blifvit funnen (sid. 123), och på Malta, som i många år beboddes af
Phenicer, har ännu ingen phenicisk skrift förekommit. Deremot har man i Eng-
land redan funnit två sådana, den ena i Aberdeenshire, läst och förklarad at D:r
Mill (The report of the British Association for the Advencement of science, Cam-
bridge 18662, sid. 147). Den andra, en oval kacedon (eller karniol) med phenicisk
inskription i fyra rader, funnen vid Dundrum nära Dublin, förvaras nu på British
Museum, der den unge skicklige M:r Coxe last och förklarat den.
Men de minnesmärken vi med skäl kunna vänta att träffa i de länder, der
Phenicer en lång tid uppehållit sig, äro naturligtvis sådana ting, som mest motstå
tidens förstörelsekraft, nemligen de till religionen hörande, såsom 1:0 religiösa 1n0-
numenter på marken; 2:0 religiösa traditioner hos folket, och 3:o forntidsgrafvar med
deri funna vapen och prydnader. Vi skola efterse om sådana träffas från Phenicernas
tid. Stonehenge ha vi redan sökt förklara och skola vidare tillägga något derom.
Följer således nu att granska äfven andra monumenter, som här förekomma.
Dessa bestå dels i resta stenar af olika ställningar, merendels i kretsform. Sådana
förekomma på många ställen i Britannien och Gallien, men anses der hafva varit Druid-
tempel eller andra till Druidkulten hörande heliga ställen. Andra monumenter bestå
af 3—5 närmare hopstående resta stenar, på hvilka en större stenhäll hvilar; dessa
kallas Druidaltare och anses också ha tillhört Druidkulten, och det folk, som upp-
fört dem, anses ha varit Celter. Öppna vi en bok med plancher öfver förromerska
minnesmärken i Britannien eller Gallien, så se vi dem alltid och alla benämnas
Celtic monuments, Monuments celtiques, och under denna rubrik hopblandas minnes-
märken från stenåldern och bronsåldern, utan ringaste åtskillnad.
Det torde förtjena undersökas om detta är så riktigt, och benämningen så säker,
som den anses vara. Precist sådana resta och i krets stående stenar, som i Eng-
land uteslutande tilläggas Druidkulten, träffas i många länder, dit Druider aldrig
kommit och der sjelfva namnet Druid är okändt, t. ex. i hela Skandinavien. Äfven
förekomma hos oss alldeles sådana resta stenar med en öfverliggare, som i Eng-
land anses vara Druidaltaren. Vi kalla dem Dös eller Dyss; de förekomma äfven
i andra vidt aflägsna länder.
Sedan föregående var skrifvet, har min vän D:r Thurnam gifvit mig anvis-
ning på hvad han vidare i IV:de och V:te Decaderna af Crania Britannica i detta
ämne meddelat under rubriken: Historical ethnology of Britain. Med tacksamhet
följer jag anvisningen, men det resultat, hvartill undersökningarna deraf fört mig,
öfverensstämmer icke, ehuru gerna jag skulle önska det, med denna min högtärade
väns åsigter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
