. Thukydides II 15 och det gamla Athen före Theseus. 151 πυροπωλῶν ἢ κριϑοπωλῶν ἀπελαύνειν αὐτὸν τῆς ἑστίας ἢ ἀπείοyav τῆς βοώσεως. Det är den gamla välbekanta historien om den 80-åriga mulåsnan i Athen, som trots sin höga ålder uppmuntrade de öfriga dragarna i deras arbete och därför enligt ett attiskt folkbeslut fick oantastad gå och äta hos sädeshandlarne. Denna historia återfinna vi äfven hos Aristoteles, Hist. Animalium VI 24 (164) ed. Aubert och Wimmer (Leipzig 1868) ζῇ δ᾽ ἡμίονος ἔτη πολλά. ἤδη γάρ τις βεβίωκεν ἔτη καὶ ὀγδοήκοντα, οἷον ᾿Αϑήνησιν ὅτε τὸν νεὼν ὠκοδόμουν. ὃς καὶ ἀφειμέγος ἤδη διὰ τὸ γῆρας συναμπρεύων καὶ παραπορευόμενος παρώξυνε τὰ ζεύγη πρὸς τὸ ἔργον, ὥστ᾽ ἐψηφίσαντο μὴ ἀπελαύνειν αὐτὸν τοὺς σιτοπώλους ἀπὸ τῶν τηλιῶν. Andra repliker af samma anekdot finna vi hos Plutarch. Cato maior 5 ó δὲ τῶν ᾿Αϑηναίων δῆμος οἰκοδομῶν τὸν Exnatóunedov, ὅσας κατενόησεν ἡμιόνους μάλιστα τοῖς πόνοις ἐγκαρτερούσας, ἀπέλυσεν ἐλευϑέρας γέμεσϑαι καὶ ἀφέτους, ὧν μίαν φασὶ κτλ. och hos Plutarch. De sollert. anim. p. 970 A τὸν γὰρ ἑἕκατόμπεδον νεὼν 1Π]ερικλέους ἐν ᾿Ακροπόλει κατασκευάζοντος, ὡς εἶκός, λίϑοι προσήγοντο snolλοῖς ζεύγεσι na ἡμέραν τῶν οὖν συνειργασμένων μὲν προϑύuws ἤδη δὲ διὰ γῆρας ἀφειμένων ὀρέων εἷς κατερχόμενος εἷς Κεραμεικόν κτλ. Samma berättelse återfinnes äfven hos Aelian. De natura animal. VI 49 ἡμίονος γέρων ᾿Αϑήνησιν ὑπό γε τοῦ δεσπότου τοῦ ἰδίου τῶν ἔργων ἀπολυϑείς, ὡς ᾿Αριστοτέλης λέγει, τοῦ μὲν φιλοπόνου καὶ ἐϑελουργοῦ καϑ' ἡλικίαν ξαυτὸν οὐκ ἀφῆκεν. Ἡνίκα γοῦν ᾿Αϑηναῖοι κατεσκεύαζον τὸν Π͵|αρϑενῶγα, οὔτε ἐπισύρων οὔτε ἀχϑοφορῶν, ὅμως τοῖς νέοις ὀρεῦσι προφορουμένοις τὴν ὁδὸν ἄκλητος καὶ ἑκὼν οἱονεὶ παράσειρος ἤει κτλ. Vi finna altså samma anekdot omtalad på ej mindre än fem ställen i den grekiska litteraturen, i hufvudsak på samma sätt. Däremot herskar ej full öfverensstämmelse i fråga om det tempel, som vid ifrågavarande tillfälle höll på att uppföras. På Aristotelesstället står γεών rätt och slätt, däremot betecknar Plutarchos templet såsom ἑκατόμπεδος och Aelianos såsom Π]} αρϑενών. Då Aelianos åberopar sig på Aristoteles, torde väl τὸν γεών i den nuvarande texten vara ett korruptel; möjligen kan ett ord ha bortfallit såsom ἑκατόμπεδον. I alla fall är Athenatemplet på borgen uttryckligen angifvet hos Plutarchos och Aelianos. Under sådana förhållanden måste Tarentinos’ uppgift om Διὸς νεώς förefalla ganska misstänkt. Denne författare synes ha lefvat i slutet af det 3dje eller början af det 4de århundradet