Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. II behandlar personaländelserna. Schleichers åsigt,
atl ändeisen 1 sg. perf. akt. är a upkommet ur (m)a,
förkastas af Curtius, och med honom instämmer äfven Delbriick.
För Schleichers åsigt kan möjligen anföras ett par likartade
företeelser från de ariska språken (skr. och fbaktr. I sg. med. utan
m och 3 sg. perf. med. utan <); häremot ställer Curtius grek.
och lat. pres. 1 sg. på w ð och fbaktr. pres. på a. C. tror
sig dessutom finna ett stöd för sin mening i det aiol. Foiör^ni.
Att bygga något på denna enstaka form af detta genom sin snart
. sagdl i vår språkstams barndomstid förlorade reduplikation och
sin presentiela betydelse så godt som till ett presens
öfver-gångna perfekt synes väl \ågadt, då det möjligen kan vara
bildadt i likhet med aiol. presensformer ss. ogy-fii. Däremot
kan det vara af betydelse, att enligt Delbriick s. 24 detta a i
I sg. perf. akt. i vedaspråket stundom är långt. För vokalens
ursprungliga längd talar äfven latinet med sitt legl. Utau tvifvel
är denna vokallängd svår alt förklara med antagande af den
Schleicherska åsigten, men synes enligt den andra finna en ej
förkastlig motsvarighet i nyss anförda presensformer. Mot
Schleichers förklaring skulle möjligen vidare kunna anföras, att
enligt en affíuhn (Kuhn’s Zschr. XV, 405) upstäld ljudlag grek.
a såsom slutljud motsvarande skr. a antingen förutsätter
ursprunglig vokallängd, såsom vi här af vedaspråket manas
att antaga, eller ock ett bortfallet nasalt slutljud, hvilket
pekar på den af C. hyllade åsigten. Schleichers förklaring för
öfrigt Comp.8 724 är minst sagdt underlig. För mig ställer sig
saken på följande sätt. Vokalen « i olåa kan knappast vara af
annan art än a i oiåa-g (a 337, Theogn., Eur., alii), och a i
olða-g kan knappast vara något annat än a i /léloina-s, och «
i XiXorna-g knappast något annat än a i XeXoína-/xt>’
XtXoina–ii XsXoina-at. Att a i det senare perfektet är tematisk
(stambildande eller stamutvidgande) vokal och tillhör perfektstammen,
torde vara höjdt öfver alt tvifvel. Delta tematiska a visar sig i
konj. optat. och imper. under de vanliga formerna af o och t,
inen vi hafva ju äfven t i 3 sg. ind., och aor. I tematiska «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
