Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livad berättigar till det antagande, att något reflexiv ej fans, då
denna mediala form bildades? Att den reflexiva
pronominal-stammen sva förskrifver sig från den indisk-europeiska
gemensam-betstiden, torde vara oomtvisteligt. Vi äga ju inom alla
(keltiskan?) de särskilda språkfamiljerna afledningar af denna stam,
och dessutom erkänner C., att i skr. sva-dhå och gr. s-3-og
föreligger en urgammal sammansättning af denna samma stam
med verbalstammen dha 9f. Och fans verkligen ett reflexiv, är
det svårt att förstå, hvarför det ej skulle ha användts vid denna
bildning. Ingen ting låg väl närmare till hands än att bilda
medium just genom detta pronomen. Då så är, synes mig
grundformen ta-ti ej böra godkännas förr, än man på något sätt
bevisat, att en grundform ta-sva ta-svi ej kan antagas.
Delta leder oss öfver till den tredje åsigten om de
singu-lara medialändelsernas upkomst. Denna åsigt, som C. benämner
reflexivteorien, antager såsom grundformer ma-sva tva-sva
ta-sva1). Allra först må man härvid fästa upmärksamheten därpå,
att sva ursprungligen betydt ‘ipse’ d. ä. ’jag, du, han själf’ och
användts för alla tre personerna i alla numeri. Bevis för denna
användning kunna hämtas från sanskrit, fornbaktriskan, slaviska
språk och äfven från grekiskan. Det torde för denna sats vara
nog att hänvisa till Windisch’s framställning, Curtius1 Stud. II
344, och Cauer’s, ibid. VII 149. Mot reflexivteorien anför C.,
att den saknar stöd i enskilda former. Men det ofvan nämda
thds kan utan tvifvel lika väl gälla som stöd för denna teori
som för den förra: och då skulle det gr. -firjv ensamt afgöra
hela frågan. Vidare säger C., att reflexivteorien antager för en
så aflägsen tid osannolika Ijudutstötningar. Jag vet ej rätt, huru
detta bör förstås. För andra person sg. med. antager C. själf
s. 85 följande utvecklingsgång tva-tvi sva-svi sva-t s-at (sa-i?),
således utstötning af konsonanterna sv. Men dessa äro just de
’) Från hvilken denna åsigt egentligen härstammar, är mig obekant. Fr.
Mullers i Kuhn’s und Schleicher’s Beitr. II 35111’. införda tolkning är för
mig ej fullt klar genom Misteli’s framställning af den samma, Kuhn’s
Zschr. XV 287.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
