Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flytning af t -+- i. Bland dessa augmenterade former fins endast ett
pluskvamperf. tíeiýxeiv, livartill dock möjligen kan läggas
Curtius’ läsningsförslag § 289 tlógysi (Verbum s. 118). Formerna
tuav siaoa böra utgå ur förteckningen, såsom C. också tycks
s. 126, då lian ej uptagit dem i slutsumman. l)e äro ej häller
bildade efter falsk analogi, men upfattade och begagnade, såsom
de voro det. Den bristande positionslängden i versens
hufvud-cesur y 435 framför eigydCtio är intet giltigt skäl för en ändring
till Ftgyå&To. sigvaa hos Llomeros bör i enlighet med Curtius’
mening fattas såsom en augmenterad form på den grund, att
diftongiserade ej augmenterade former af detta verb ej
förekomma hos Homeros.
Förklaringen af det temporala augmentet har hittils
vållat de grekiska grammatikerna ej så litet hufvudbry. Om än
af ett *é-ayo-v kunde bli ijyov, kunde af * s-taav hos Ionierna
ej bli annat än * tfaav, af *iogio ej annat än * ovqio. Del
temporala augmentet kan, menar C., endast lörklaras på det sätt,
att augmentets ursprungliga vokal a antages ha sammansmält
med verbets begynnelsevokal a, redan innan a-ljudets splittring
i a e o tog sin början, och vid vokalens öfvergång i enskilda verb
till ett e eller ett o följde augmentets långa vokal med enligt
följande tabell:
* agåmi * ågam ayoo ayov (dor.)
* asanti *åsant sä a t tjffav
* arnutai *årta oqvvtai wqto
Formen ijyov är specielt ionisk och kan jämföras med ðíxtj.
Denna förklaring är på en gång enkel och sinnrik och så enkel
och naturlig, att det ej kan falla någon in att ett ögonblick
tvifla på den samma, så mycket mer som motsvarande verb i
sanskrit visa å. Jag undrar om ej en fullt analog företeelse kan
framdragas ur nominalböjningen. Ändeisen för nom. ack. och
vok. dual. är i 3dje dekl. e, i Ista och 2dra dekl. sluta dessa
kasus på förlängd stamvokal u u>. Kuhner Ausf. Gram. I2 291
antager ändeisen äfven i de båda första dekl. vara s och
sålunda jfcJgä inni» upkomna ur *x0l}Qa~s *inno-s- Af ett*);&)øa-f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
