Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|8—9 årh.), trälåt (Pa.). Men det är icke blott i detta fall,
som en sådan skillnad mellan dessa båda företeelser —
öfver-gåugen från e till i och det vanliga i-omljudet — visar sig. I
SG. Vok., där i-omljudet af a till e icke på långt när är
genom-fördt1), finner man cinni-) (jfr lat. gena), driscila (jtr. dresca),
himil (af *heviil, gr. xnu aga, Fick W.3 III, 61), wildi3| uf weldja-1,
wille (till ett ursprungligt *veljan, jfr lat. velie), men ingen form
med framför i bibehållet e 4) (se Graff I, LXV — LXMI, där
voka-bularen finnes altrvckl). I Paris- og Reich.-gJosorna, där likaledes
i-omljudet af a till e ingalunda är genomfördi, träffas (se Graffs
Diuliska, 1 Band, Stuttgart und Töbingen 1826, s. 128—280):
fillen (= filljan, fno. filla; däremot fel), mihil, milti, mittila,
mittemo, pittenti \-tj-), quimi, quiti, quitic, siki- (i
sammansättningar såsom sikihelm, sikinunft m. fl.), stiili, stillida, wicki
(af wec\ jfr fno. viggja, gen. plur. af vig g), willic [, pilicrim
af peregrinus]5); några säkra undanlag härifrån finnas ej (se
*) Jfr noten 2 sid. 154.
2) I sådana fall som detta kan öfvergången från e till i vara framkallad
antingen af följande i (j) eller af den dubbla nasalen, som, såsom kändt
är. i alla germanspråk gärna framkallar i. Som emellertid denna senare
Ijudutveckling ej är gemensamgermanisk (obs. fno. renna, brenna, fnfra.
ana-gen m fl.; jfr ock Bezzenberger, A-Reihe s. 2"—28) och därför,
såsom man längre fram i denna afhandling skall finna, är yngre än den
af inig här ofvan behandlade ljudöfvergång, upptager jag bland exemplen
på denna senare äfven sådana fall som cinni, fno. minni o. d
3) Del kan här anmärkas, att fno. villr säkerligen ock är en ^o-stam (=
vilpja) liksom de got. (vilpeit), fhty. och fs. formerna; Fick hänför (W.ä
III, 2961, säkert orätt, fno. villr till att *veltha. På samma sätt är fno.
mildr en ja-stam; jfr fhty. milti, fs. mildi, ffris., ags. milde, äfvenså got.
*mildeis till den uppvisbara pluralformtrn mildjai (Fick har oriktigt, W.’
835, W.3 III, 235, en got. grundWrm mild-a-s och Heyne ännu i 6:te
uppl. af Stamms Vlfilas (IS74) nom. milds; Schlueter, Die mit dem
Suff. ja gebildeten deutschen Komina, Göttingen 1874 (D Nom. mit
ja-gebild.), s. 43, anger däremot rikligt ett gotiskt mildja- .
’) Om epani se längre fram.
’) Jag har icke ofvan upptagit det i Ra. 1 gång förekommande krihisc mot
clirehisk i Pa. af chreah, plur chrechi (Pa.) Formen krihisc måste
nämligen belraktas som oregelbunden, då chreh- har långt e — jfr got.
kréks, ags. crécas, crécisc*) (enl. Grein); om den fhty. brytningen ea
*) Jai? tillägger, att äfven ffris. Krefca- {lund), där äfven den svårförklarliga tenuis
återfinnes (formen är hämtad från ’I. de Haan Hettema, Idioticon Frisicum Friesch
Lutijnnc/i-.\ederlandsch oordenbeeft. (H. H.) Leuwarden 1874), sannolikt har i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
