Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r måste antagas längre hafva kvarhållit e, skall framgå af den
följande undersöknuigen rörande förhållandet i öfriga
german-språk.
Jag öfvergår nu till att undersöka, huru vida en inverkan af
r och h af den art, som nyss skildrats, återfinnes i fornsaclisiskan.
Många former (birid, wirðis, wirpid, wirrid, gihis, sihit i Hél.)
vittna, att öfvergången från e till i här, liksom i fhty., försiggått
mycket tidigt i pres. ind. sing. 2 och 3 pers. af starka verb.
Att emellertid äfveu här e genom inverkan af r och k längre
kvarstått än i öfriga starka presensformer, visar oss det i Cott.
en gång förekommande awerdit (mot talrika wiråis, wirdit; se
lleyues Glossar). I fhty. funno vi intet sådant ex. med
kvarstående e i ifrågavarande verbalformer; alt i dessa fall e tidigare
än i undra öfvergått till i trots r och h beror utan tvifvel på
inverkan af den stora mängden at’ andra till samma verbalklass
hörande former, som långt tidigare lått i: denna analogi är då
icke fullt så genomgripande i fs. som i fhty. — I öfriga full
finna vi i fs. samma förhållande som i fhty., nämligen ofta
öfvergång till i äfven då r eller h följer, men ej sällan e kvarstående,
i synnerhet framför ?-. Blott i hafvagibirgi, birili, firihos [—"ftrhjos1),
’) Jfr fhty. *firhja, hvaraf firha m. pl. människor; en sådan form torde
böra ansättas till g. pl. jirho i Muspilli (handskriften har ur ho, som af
Graff, — hvilken för öfrigt för denna och följande form oriktigt till
ntr. ferah, ferh — återges med uirho, hos Mullenhoff och Scherer,
DM.J s. 267, däremot under jämförelse med Héljand med viriho, en, som
mig synes, mindre nödvändig förbättring), d. pl. firahim i ■
Wessobrunner-Gebet«. Denna sistnämda dativform synes ha bestämt Braune alt
an-gifva en maskulin plural i-stam -firahi, firihi, firi m. ■plur. (i) menachen,
leute" [se W. Braune, Althochdeutaches Lesebuch, Hallc 1875, s. 179];
en sådan form synes mig dock vid jämförelse med öfriga germanspråk
ej rätt sannolik och behöfver ej häller antagas, då d pl. -im kan höra
till en /a-stam Jirhja- lika väl som d. pl. hirtin och ej få andra
dativ-former på -in hos Tatian och Otfrid höra till /a-stammar (se härom
Grimm, Gr.2 I, 014, Heyne, Ag. Gr.3 s. 256, Kelle, Otfr. II, 155).—
Jfr Ags firas, fyras, som är = *firhas för ‘firhjas (liksom hirdas för
*hirdjas) och fno. firar, som är = ’firhar af *firhjar, *ferhjar (det fno. i
kan väl knappast förklaras på annat sätt än genom antagande af en i
detta fall dock högst ovanlig ersättningsförlängning för det bortfallna h),
med hvilken utveckling 1 fno. jfr merar af *marhjar. Af det anförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
