Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för r (berstet, hioerjt, scherth, sierfth, werpth ra. 11.; jämte werth
fins wirth, men inf. liar ock wirtha jämte wertha), men detta e
behöfver ej vara af gammalt kvarstående, ja är det sannolikt ej.
Troligen har nämligen här, liksom i fhty., fs. (med ett enda
undantag), fnfr., samma öfvergång från e till i försiggått som i öfriga
hithörande starka verb ocli sedermera samma nyare
aiialogibUd-ning efter 1 pers. som i dessa (jfr ofvan s. 161). Framför h.
finna \i i delta fall dels e, dels iu. Det förra i iecht, ieth (af ia
— *jehan), slceth (oftast; äfven skieth, skith af den nya inf. s/na
=*ske/ian)är att uppfatta på samma sält som e framför r. Det
senare ii siucht pres. af sia, fiucht, pr. af fiuchta) utgår väl från
ett i, som dock icke behöfver vara uppkommet af’ ett äodelsens
i — hvilket dock synes mig sannolikast — utan äfven kan lia
uppkommit genom en senare i ffri. vanlig öfvergåug från e till
i framför h. — Säkrare fall af kvarstående e äro feme jämte
Jirne (= *ferina, jfr lex Salica), ferra jämte fir ra (= "ferriza,
kompar. af fer, fir, som i superi., en gång förekommande, har
i 1): first), iecht, -ich jämte bicht, biicht, on-secht men an-sicht,
samt med blott e: erd.sc/i2) (jfr. fhty. irdis/c, men nyholl. aardsch
[se ofvan s. 163 n. 1] = erdsk), querka, querdsa (= fuo.
kiir-kja, kyrkja), loerthich (dignus). I andra fall liuna \i åler i
framför r: birtjia (H. H.), ire (= irri; jfr fira — firra, stera — sierra),
irst (superi, till föregående), wirdellí. 11.), jeen-wirdiy (præsens,
H. !l.|, wirtsas) (= "wirkja), framför h iplicht, -ich.
Det återstår att belrakla förhållandet i anglosachsiskan.
’) Äfven fins en kompar. firor. firer — *ferroza. Nordfrisiska munarten har
ännu dubbelformer med e och i i kompar., liksom ffri., och dessutom
både ferrest och first i superlat. (Richthofen, Afr. Wb. s. 742). I den
nuvarande saterländska munarten heter kompar. ferre men »uperl. finte-,
wangerogska munarlen har koinpar. fader, superi, fœrst till posit,/ir(se
Vergleicliende Darstellung der Laul- und Flexionsverhältnisse der noch
lehenden ueufriesischen Mundarten und ihres Verhältnisses zum Altfrtesischen
con J. K. Minssen i Ehrentrauts Fr. Arch. I B. s. 236).
2) l)et må anmårkas, att erdsch ej behöfver ha utgått från ett *erdiik,
såsom fhty. irdúc, utan kan direkt genom ett *erdesk ha utvecklats ur ett
ursprungligt *erda-ska. Jfr förhållandet i fno., hvarom ofvan s. lfi.
3) Det äfven förekommande werka kan slå för warkjan, jfr s. ’237 n I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
