Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående ’), fmna vi, att ännu ett fall måste fastställas, då under
samma förutsättning, som nyss vid frågan om r och It gjordes,
på gemensamgeruianisk ståndpunkt e af följande konsonantiskt
inflytande hindrats från att öfvergå till i framför ett följande t, j,
eller åtminstone hindrats från en genomgripande öfvergång af
denna art. Att l + kons. (II eller l med annan konsonant)
sålunda haft samma inflytande3) på föregående e som r är rätt
naturligt, då man besinnar, att l såväl som r under flere german-
’) Ett stöd härför kan väl icke hämtas från de i handskrifter af lex.
bur-gund. förekommande namnformerna Heldigemi, Heldegerni, i andra
handskrifter Hildegemi, Hildierni, Hilgerni, och Heldeulf., i andra
handskrifter Eildeulfi, Bildulfi (se W. Wackernagel, Sprache und
Sprachdenlc-mäler der Burgunden i Kleinere Schri/ten [Kl. Schr.], 3 liand, Leipzig
1874, s. 371), då i dylika handskrifter med latinsk text de germaniska
orden pläga på mångfaldigt sätt vanställas.
2) Af alldeles motsalt åsigt är Bezzenberger. Han påstår nämligen, att
"auch l in Position einen ähnlichen Einflusz ausubt, wie die Nasale»
(A-Beihe s. 62), d. v. s. framkallar öfvergång af e till i, detta på grund
af den l egendomliga »Stimmton». Det enda ex. på denna inverkan af
l, som Bezzenberger (a. st) gifver, är emellertid högst olyckligt valdt;
i det anförda exemplet: »got. milds = an mildhr» — hvilket adj. jag ofvan
visat vara en jo-stam — är det nämligen icke l utan afledningens/, som
verkat öfvergången från e till i i rotstafvelsen. Några andra ex. på den
af U. antagna inverkan af l torde ej kunna anföras. Att i enskilda
germanspråk ett och annat ord kan uppvisas, sotn förvandlat e till i
framför l, bevisar lika litet mot den af mig antagna gemensamgermaniska
inverkan af l tilt kvarhållande af e, som samma förhållande framför r, t. ex.
i ags., kan motbevisa rlen af mig förfäktade teorin om dylik inverkan af
r. Det är lör öfrigt att märka, att de afsedda fallen ofta böra förklaras
därigenom, att en annan inverkan till framkallande af i besegrat l-.s äldre
böjelse för e. Så är i fno. anledningen till öfvergången från pret. *velda
(jfr fhty. welta, fs. ueldal till vilda att söka i den omständigheten, att i
likartade verb, såsom skilja, pilja, pret. har samma vokal som inf. och
pres. [hvilket här är fullt regelbundet, då det ursprungliga i i pret. -ida
måste ha förändrat det föregående e till i: *slcelida blef *skilida liksom
*skeljan blef skiljan-, att ett *talida ej blifvit *telida, *telda ur
naturligtvis intet bevis mot utvecklingen *skelida — *skilida, då denna senare
öfvergång enligt min teori försiggått långt förr än ett i-omljud af a fans],
hvadan en analogibildning från vilja — *velda till vilja — vilda efter
skilja — skilda, pilja — pilda låg nära till hands. I ags. är i uti verben
gillari, gilpan, gildan, jämförda med bellan, hclpan o. d. (se March, Ags.
Gr. i 203), suhst. helm, spell m. fl., uppenbarligen alt tillskrifva
gutturalens inflytande (jfr t. o. m. gist för gäst, gest).— Tid och utrymme
förbjuda mig att ingå utförligare på denna fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
