Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manspråk tidigast inträdt. Hvilka dessa äro, kunna vi bäst se i
fhty. Om ett af dessa fall, öfvergången af a till e (= ä), hvilket
hittils ansetts som det älsta fall af i omljud, har här förut (s. 254
n. 2) blifvit ordadt. För ett annat, hittills nästan förbisedt
eller oriktigt uppfattadt, ålderdomligt fall af a-om ljud, nämligen
öfvergången af o till u, måste här en något utförligare redogörelse
lemnas på grund af den stora betydelse, detla fall eger såsom
en förmedlande länk mellan öfvergången från e till i framför i
och det vanliga s. k. i-omljudet1).
Liksom här förut (se s. 4) blifvit uppvisadt, att den äldre,
med a-omljudsteorin sammanhängande satsen, att i framför », j
skyddas från att öfvergå till e, bör omvändas därtill, att
i,jframkalla öfvergång af e till i, så bör ock den motsvarande åsigten,
att u af i, j kvarhålles, under det att det framför a öfvergår till o
(jfrBlomberg Bidr. t. gerin. omlj. s. 14), utbytas däremot, att
*, j framkalla öfvergång af äldre — genom försvagning af a
direkt9) uppkommet — o till u. Ex. finnas i mängd anförda hos
Grimm, Gr.2 J, 84—85. Med afseende på detta fal! af
i-omljud — ty som ett sådant bör det uppenbarligen betraktas —
är emellertid att märka, att det samma i de älsta fhty.
minnesmärkena är vida mer genomfördt än i-omljudet af a till e. Några
få exempel kunna visa detta. I Sg. Vok., där som redan nämts
(jfr ofvan s. 155), talrika fall af framför i kvarstående a finnas,
är däremot i-omljudet af o till u, med tvänne undantag framför/i
•) Af flere skäl måste doek undersökningen af i-omljudet af o till u blifva
vidamer kortfattad, än livad det ännu så ofullständigt utredda och
föri-omljudets historia så vigtiga ämnet förtjänat.
J) 1 öfverensstämmelse med den nyare åsigten om e såsom försvagning afa
och detta e:s yngre öfvergång till £ bör nämligen o uppfattas såsom den
gemensamgermaniska försvagningen af a och gotiskans och andra
germanspråks icke till M-serien hörande u såsom en nyare utveckling af
detta o. Jfr Jessen, Tidskr. f. Phil., Aarg. 1, Hefte 3, s. 218, Curtius,
Spaltung des A-Lautes s. 20, Scherer, GI)S. s. 7, Bezzeuberger,
A-Reihe, samt i Ficks W.3 III, 367 f. — Jfr. s. 1-2. — En nyligen
fram-stäld åsigt, att germaniskt o skulle uppkommit ur e, ej omedelbart ur a
(Se A. A mel un g, Der ursprung der deutschen a-vocale i Zeitschr. f.
beutsch. Altert v. Mullenhoff und Steinmeyer, Neue Folge B. VI
s. 195 f), kan jag icke biträda.
Nord. Tidskr. for ftlol. og pædag. Ny række. 11. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
