Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, zi-serien hörande ’). Ja, i fno. finnas icke så få, vigtiga men
hittils opåaktade fall, då den äldre omljudsformen u kvarstår, utan
att hafva undergått det nya omljudet till y. Detta är t. ex.
förhållandet i ett antal maskulina i-stammar, hvilka äfven därför
äro af stort intresse, att de lemna ett afgörande bevis därför,
att äfven i fno. i-omljudet nf o till u är äldre än det afa till e.
Sådana äro burðr, burr, munr, skurðr, stuldr, sullr, purðr, þulr,
m. fl., hvilka hänvisa på äldre *burdir, *burir o. s, v., uppkomna
genom i-omljud af *borðis (jfr got. baurps, fem. i-stam), *boris
(got. baur, mask. i-stam, ags. byre| o. s. v.2). Då nu de
mask. i-stammarne med a till rotvokal ej ha i-omljud (e.x. staår,
-skapr), är det uppenbart, att omljudet af o till u måste inträdt
tidigare än omljudet af a till e, liksom det äfven af det bristande
omljudet i orden med a till rotvokal är förklarligt, att i dem
med o till äldre rotvokal icke det nya omljudet af u till y in-
såsom dennas holtingaR visar. — Ett enda slag af undantag finnes
från den genom i-omljud verkade allmänna öfvergången från o till u,
nämligen då o står framför h, i hvilket fall det af detta skyddas. Så
blef af Tunestenens dohtriR aldrig *<luhtriR, ty det skulle då senare fått
formen *dýtr, utan detta dohtriR bibehåll sig, till dess k föll bort, då det blef
*döttrir, hvaraf sedan dœtr. Likaså dróttin af *drohtin, i hvilket ord
man för öfrigt skulle väntat œ i fno., då i måste anses som
gemensamgermaniskt (drohti-na-); hit böra ock räknas de femin. i-stammarne sðíf
= *sokti- (om sút se s. 172 n. 6). och drótt = *drohti, i hvilka man
skulle väntat i-omljud af o till u (jfr ofvan s. 284 om huri, m. fl.). — Denna
inverkan af h, jämförd med r:s bristande förmåga att kvarhåtla ett o
framför i i fno. (se ex. i förra noten!), är synnerligen vigtig och
intressantsåsom fullständigt bekräftande den ofvan (s. 12) framstälda
uppfattningen, att e i sådana fall som frétt, frétta af h skyddats från inverkan
af i, medan däremot e icke skyddas af r i fno. Här råder således en
fullständig öfverensstämmelse vid behandlingen af e och o i fno.
‘) Wimmers anmärkning, att »der y — står som i-omljud af o —
har ro tstaf vel s e n ur s p r u n gli gen» — (spärradt af mig) -r- »haft
som sedan öfvergått till o (Fno. Formi. s. 23), är icke riktig och synes
endast genom ett förbiseende hafva tillkommit; Wimmer utgår ju.
liksom jag, från att till a-serien hörande o är äldre än u, men hänvisar
ändock (Fno. Forml. s. 19) vid ett ex. som J>orn-pymir (\Jtar, se Fick
W.* III, 131) till nyssnämda anmärkning (ett fno. *purn har aldrig funnits!).
’) Sådana ord, som konr, kostr med o äro svårligen ursprungliga
i-stam-mar, lika litet som feldr med e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
