Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
das», Erf. gl. s. 359), stympadt af sifunsterri (så Ep. gl.), där
rotens e framför det bevarade i kvarstår utan att vare sig ha
öfvergått till i (såsom i fno. ajaustirni, fhty. sibunstirni, om
hvilka se ofvan s. 231) eller ha brutits till eo.
S. 254m För den här behandlade frågan kan det vara af
intresse att ytterligare påpeka, att bland de germaniska lånorden
i finskan återfinnes ett hitrörande ord med e i roten, nämligen
erhe (jfr got. airzei), hvarom se Thomsen, Got. Spr. indfl. s.
114. Därjämte fins emellertid, äfven utan följande r, e i teljo
(== fno. pilja\ Thomsen, a. st. s. 152), hvars e väl kan vara
nytt (?), men också kunde tänkas kvarstå från en
gemensamgermanisk tid, innan lagen om inverkan af i på föregående e fans.
S. 256T Rörande uppfattningen af 11 som -f- kons.» ej
som ett »långt 1» jfr mitt arbete Några ljudfysiologiska
undersökningar rörande konsonantljuden, Epsala 1874, samt i
synnerhet den lilla förträffliga artikeln Sur la nature physioloqique
des nasales et des L af L. Havet i Mémoires de la Soc. de
Ling. de Paris T. 2, s. 79. Jag nyttjar detta första sig
erbjudande tillfälle att lifligt beklaga, att denna samt ännu en
ypperlig ljudfysiologisk uppsats i samma tidskrifts 3:e fasc. (tryckt
i slutet af 1873) — där i flere vigtiga frågor i korthet alldeles
samma åsigter uttalas, som jag utförligt framställ och bevisat —
voro mig obekanta vid mitt ofvannämda arbetes författande (1873
och början af 1874)
S. 261” Gottlandslagens symni synes däremot böra
förklaras af ett *svefni, *svifni (väl ej af *svafni — ’sofni?).
S. 26323 Det hade här bort anmärkas, att redan Bugge,
a. st., antydt denna öfverensstämmelse mellan ffri. och ags.,
samt att han — hvad jag förbisett — i Vid. Selsk. Forh. 1872,
s. 330, uttryckligen framhållit öfverensstämmelsen mellan de
»germanske Oldsprog (Engelsk, Frisisk, Saksisk, ja endog
Høi-lydsk)» och älsta nord. runspråket i fråga om bevarandet af i i
nom. af i-stammarne. Sedermera har i det nyligen utkomna
fullständiga arbetet Die mit dem Suffixe ja gebildeten deutschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
