Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid till ofvannämnde former, d. v. s. till de tre pers.
i sing. af pf. och plusq. och 3 pers. pl. af plusquamperfectum
samt masculinum af perf. participium och enstaka fall af
infinitivusl). Icke heller i desse former är den representerad
af ett synnerligt stort antal exempel; så mycket vanligare
är deremot, att den rene perfektformen eger betydelse af
presens.
I en del af desse former låter sig presensbetydelsen
mycket lätt förklara af en ursprunglig perfektisk; till denna
klass höra ’iartjxa, nécpvxa, eioj&a, ei&MT/ncu, etxaofiai — jag står,
är, är van, är lik, af: jag har ställt mig, jag har blifvit (född),,
jag har vant mig, jag har gjorts lik. Från att utmärka den
inkoativa handlingen såsom fulländad har formen öfvergått
till att beteckna (den fulländade) handlingens resultat såsom,
ett tillstånd2). — Vid en annan del låter sig ett sådant
återförande till perfektbetydelse icke lika lätt verkställa.
Detta gäller både om sådana exempel, hvilka vid sidan om
sig ega en presensform med åtminstone skenbart alldeles
enahanda betydelse — toXna och tknofxai, SéSogxa och Ségxoftui,.
zgaioi och vAr.qaya —, och om sådana enstående perfecta som
toixa, araya, [itfiau, yéyava, réxhinu. Dénna svårighet ätt at
presensbetydelsen i dylika fall gifva en förklaring, som står
1 På -ovtn f. -ant finnes ej exempel; om -ovaa istf. -vtu jfr. Curtius 1. c.
182. Att ej -o/tsv förekommer f. -a/ut o. d. kan, hvad Homerus
beträffar, anses hafva sin grund deri, att öfverhufvud hos Hom.
af perfecta med bindevokal endast de tre personerna i sing.
och 3 pl. förekomma (jfr. Ahrens, Formenlehre). En formernas
sammanblandning af motsatt art, näml. en perfektisk ändelse till
presentisk stam, vill man finna i dfupiu/via (med kort i) II. II, 316;
jfr. Fritzsche, Ueber griechische Perfecta mit Praesensbedeutung,
i Sprachwissensckaftliche Abhandlungen aus G. Curtius
Gramma-tischer Gesellschaft, p. 47; Savelsberg, de digammo p. 24. En
tredje art af sammanblandning är den af perfekt- och
aoristform,-eoQyav i st. f. sugyccoi Batrachomyomach. 179 m. fl. expl. ur
hellenistiska skrifter och nmadviu Od. XVII, 555. Om det bruk, man
gjort af sistnämnde former för att hänföra perfectum och (närmast
den reduplicerade) aor. II till gemensamt ursprung,- se Nölting, Uber
dsn genetischen Zusammenhang des Perf. u. Aor. II. Wismar 1843..
2) Jfr. lat. novi, consuevi, jag vet, jag är van, hvilkas ursprungliga
perfektbetydelse är så mycket tydligare, som cognovi, agnovi, suevi
betyda jag fann, jag igenkände, jag vande mig (Prop. IV, 10).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
