Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestående1). Dessa tre betydelser tillhöra lika väl passivets
perfekt, hvilket till sitt ursprung tydligen är ett perfectum
praesens, sål. t. ex. dansa est, egentligen är tillsluten (ist
geschlossen), men enligt språkbruket äfven har blifvit
tillsluten (ist geschlossen vorden, a été fermée) och tillslöts
(wurde geschlossen, fut fermée). I det latinska aktiva
perfectum är den presentiska betydelsen sällsynt, i det grekiska
perfectum är den deremot den normala. Detta perfectum
är icke blott aldrig berättande tempus eller aorist2), utan
’) Ahrens, Formenl. § 71 a: ,,Pf bezeichnet, dass die Folgen einer
vergangenen Handlung fortdauern11. — Vanligen skiljer man
i perfektets användning såsom sådant blott emellan aorist.en och
det logiska perfectum, jfr. t. ex. Foth i uppsatsen „Die Verschiebung
lateinischer Tempora in den romanisehen Sprachen“ (Romanische
Studien von Edv. Boehmer, VIII 1876), för hvilken pf. logicum är
hvad vi kalla pf. praesens 1. praesenticum. Äfven Curtius brukar
i öfverensstämmelse med denna tudelning termen presentiskt
perfectum om de perfektformer, som ega ren (oförmedlad)
presens-betydelse (das Verbum II, 155. 157), äfven kallade perfecto-praesentia
(ibd. 158). Det följande skall, såsom jag hoppas, visa, att vi
med rätta skilja mellan den betydelse i det grek. perfectum, som
det har gemensam med aoristformen, och den, som är egendomlig
för perfectum (tillståndsverb med bevarad betydelse af inträdd
fulländning), liksom å andra sidan mellan denna och den rena
presensbetydelsen (i olåa, innjxa o. dyl.). Kanske skulle Curtii
uppfattning af sjelfva saken modificerats, om hans terminologi varit
mera skarpt fattad och utpreglad.
- I hellenistiska skrifter finnas spår till sammanblandning af
perfektets och aoristens funktioner, t. ex. Lucae XXII, 13 urtiiHirm;
dl ivoot y.u&u >; efyyxev avtoT; (= 1. fint) xal ijtoytaoav ro nä nya;
men först i byzantinsk grekiska kan sammanblandningen sägas hafva
tagit steget fullt ut. Från och med 5te seklet blir perfectum
sällsynt och har, då det förekommer, antingen presens- (ss. otJa)
eller aoristbetydelse, det senare äfven i hypotetiska perioder (t. ex.
ålåtnxe, t’-oi)xa<it ist. f. Umxi. tlnnr, Mullacb, Gramm. d. neugrieehischen
Sprache, p. 36, 53; jfr. Georgius Codinus i Corpus script. Byz. p
42. 53. 78, 134, 139). Om sådan sammanblandning vitna i viss mon
ock senare grammatici, då de t. ex. förklara tétqxa med itåxijv.
I nygrekiskan äro äfven formerna sammanblandade så, att
perfektets ändelser satts till den stamform, som tillhör aoristerna,
sås. t]xa (jag gick) IntaAi/xa (jag ställdes). — Ett skenbart exempel
på perfekt med aorist-betydelse är Aesch. Agam. 407 péfiaxtv (uutpa
åtä nv/.är omgifvet af aorister och imperfecta (jjqrm 401; ianvov 408;
Hartuug öfversätter: Und schlupfte hurtig durch die Thiir die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
