Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter införde ett under en äldre period allmänt användt tecken
(]), th) utan ett nytt, är det väl all rimlighet för att detta
nya tecken återgaf ljudet, att således dessa med t skrifna
ord hade tf-ljud. Icke synnerligen länge därefter hade dock
i alla händelser åtskilliga dylika ord sångbar konsonant,
hvilket inses af den under förra hälften af 1600-talet
börjande skrifningen med d.
Utvecklingen från p- till c?-ljud kan hafva försiggått
på två sätt: antingen p — <3 — d eller p — t — d.
Åter-gifva, såsom sannolikt är, tå, tijt o. s. v. i Gustaf I.s bibel
ljudet, hafva dessa ord i sv. liksom andra med begynnande
i»-ljud förändrat detta till £-ljud, hvilket därefter öfvergått
till d-ljud. I danskan tycks utvecklingen hafva varit
densamma. Ty om öfvergången varit pu — du — du, skulle
d hafva blifvit d, en förändring som annars, så vidt jag vet,
icke är bruklig i detta språk. Men har utvecklingen varit
p— t — d, så kan ej heller i danskan d-ljudet vara
gammalt, då säkerligen en tid framåt under fd. språkperioden
J»-ljudet bibehöll sig.
Att pu o. s. v. åtminstone i den äldre ags. hade j>-ljud
bevisas af alliterationer: pine (thine) allitererar med
ge-peahtunge (thinking), pæne (that) med purstige (thursty),
ponan (thence) med Thräcia (March: Anglo-saxon and Early
English pronunciation, i Transactions of the American Phil.
Association 1871, aftryck i Kölbings Engl. Studien I.,
s. 316). För icke-sångbar konsonant i äldre språket tala
dessutom eng. forthy (föråldr., th ej sångbart) och tother (af
the other).
Det frågas nu: hvad har orsaken varit till öfvergången
från icke-sångbar till sångbar konsonant i dessa svenska,
danska, norska och engelska ord med äldre p-, då
icke-sångbarheten bibehållits i andra med ursprungligen samma
begynnelsekonsonant ?
De i fråga varande orden äro pron. och partiklar; det
måste vara en omständighet, som är gemensam för dessa
ordklasser, hvilken förklarar förhållandet. En karakteristisk
likhet för dem är, att de ofta eller oftast användas utan
akcent. Man akcentuerar icke dén store utan den store,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
