Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men är denna förklaring af öfvergången af germ. ]) till
ö och d i dessa ord riktig, har man skäl att vänta liknande
förändring af andra konsonanter (från icke-sångbart- till
sångbart ljud) i ord som merendels sakna akcent.
Isl. -t bevaras i nyisl., t. ex. rit, hvit (fem.). I några
få, oftast akcentlösa ord öfvergår det till -ö:
isl. at — nyisl. ad isl. vit (pron. pers.) — nyisl. vid
isl. Jjat —- nyisl. paö isl. ]>it (pron. pers.)— nyisl.piö.
isl. hvat — nyisl. livad
En liknande öfvergång från -t till -d möter i norskan:
fnorska mit (pron. pers.) — nyn. mid
fnorska Jtit (pron. pers.) — nyn. did.
I svenskan förklaras härigenom förändringen från
fsv-hvat till nysv. hvad. Aurivillius upplyser (Cogitationes de
Lingvæ Svionicæ - - recta scriptura & pronunciatione -
-1693, s. 121), att på hans tid ordet the t merendels
uttalades-med slutande d-ljud. Orsaken till förändringen t—d är
densamma som i hvad. I nuvarande språket säges oftast ,,de“
med afnött slutkonsonant.
I danskan har fornspråkets -t genomgående blifvit
sångbar interdental frikativa, så att de akcentlösa orden göra
här intet undantag från regeln.
Fick upptager Vergl. Wörterb.8 under germ. tö endast
ags. to, fht. za, se, si, suo, mht. se, zuo; icke got. du. Han
underlåter det, naturligtvis emedan begynnelse-konsonanten
i got. icke öfverensstämmer med det germ. t i detta ord,
hvilket £-?jud bestyrkes såväl af ags. tö som af fht. za.
etc.“ Häraf framgår att, då vid midten af 1600-talet två enstafviga
i:ord (åtminstone enstafviga subst.) sammansattes till ett ord,
hufvud-: akcenten kunde falla antingen på första eller på andra
samman-, sättningsleden. Såsom bekräftelse härpå kan anföras att, då i
Skånemålet (Skytts härad) ett enstafvigt subst. utan genitivt s
sammansättes med ett annat subst., får senare
sammansättnings-: leden akcent, t. ex. solskinn (solsken), sjömunn (sjöman), smörmåd
(smörgås). I några danska landskapsmål användes en liknande
akcentuering, företrädesvis på Fyen och Äro (Dyrlund, Udsigt over
de danske Sprogarter s. 36). Jag hoppas få tillfälle att
framdeles undersöka denna akcentlags utbredning i germ. språk på
ett äldre stadium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
