Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isl. par — färö. har isl. pagat — färö. hagar
isl. paöan — färö. haöan isl. pö at — färö. höast
(jmf. Hammershaimb: Færøisk Sprogl.. i Annaler f. nord.
Oldk. 1854, s. 253).
På svenska runstenar finnas af pron. pessi former med
begynnande h: hinna (ack. sg. mask.), hisan, liissan (samma
form) (jmf. Dieterich: Runen-sprach-schatz s. 169 f.,
Rydqv. II, 497 f.), och i svenska landskapsmål möter
samma ljudöfvergång: i Kalix hissin, f. hissar, n. liittä (W i
d-mark: Vesterbottens landskapsmål s. 17), i Kalmar län,
Finland, Estland och på Gottland hissen eller hessen (Rydqv.
IV, 299, Rietz s. 294), i Kalmar län hissen-lijern (den
här), i Blekinge hessenhjerna (Rietz s. 294), i Uppland,
Vesterbotten, Finland, Dalarne, Estland liä (fsv.pcet) (Rydqv.
IV, 299, Rietz 27S, Freudenthal: anf. arb. s. 192). I
Indherred i Norge säges paa liæn sia = på denna sidan
(A a sen: Gr. s. 185).
Jag har här påpekat utvecklingen p — h i akcentlösa
nordiska ord, emedan med tillhjälp af denna ljudlag ett
hittills, så vidt jag vet, oförklaradt pronominelt ord torde
finna sin lösning.
Sv. Spr. L. II, 480 f. gör Rydqvist ett par försök att
tyda orden han, hon utan att dock själf godkänna något af
dem. Äfventyrligt finner han att härleda lian från hani, och
„föga mer sannolik" finner han tydningen af han, hon såsom
biformer till hin. Helst vill han sammanställa dem med
ags. he, heö, hit, ffris. hi, hiu, hit, men såsom han själf
invänder, „återstår det dock att belysa det thematiska n i
det Skandiska ordet“. Och än mer: vokalljuden a och o
blifva jämväl oförklarade. Oaktadt denna förklaring torde
vara den oftast antagna (jmf. Lottner: K. Z. V, 396; VII,
38 f.), kan den alltså säkerligen anses endast såsom en
nödfallsutväg. Icke heller tyckes Grimms tydningsförslag
(Ge-schichte der d. Spr. s. 756) tillfredsställande, enligt hvilket
isl. hann, lion skulle hafva uppstått af got. liis jains, hi jaina
(jmf. äfven Scherer: Zur Geschichte d. d. Sprache s. 371 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
