Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en etymologisk motsvarighet kunna visas äga rum mellan
dessa båda mytiska väsen? Vi tro, att så är förhållandet,
i det att Lokes binamn Loöurr är formelt motsvarande det
indiska Vrtra-s.
Ind. Vrtrd-s utgår från en grundform *var-trd-s, medelst
suffixet -tra bildad af roten var betäcka, hölja, tillsluta,
afvärja (se Fick, Wörterbuch I3 211—13, 420—21) och
sålunda betydande den täckande, höljande, stängande,
hindrande eller något dylikt (icke den sig försvarande, såsom
Fick I3 421 vill), alt betydelser, som lämpligen antyda
dämonens natur. På gemensamt europeisk ståndpunkt har
stammen *vartrd- blifvit valtrå- med öfvergång från r till l
såsom i de till samma rot hörande gr. eUm, sUéa m. m.
(se Curtius, Grundziige 4 539), lat. vulva, villus m. m. (Fick
I3 777), got. -valvjan, vråla o. s. v. På germansk ståndpunkt
skall, i följd af betoningen *valträ-, enligt de af Verner i
Kuhns Zeitschrift, band XXIII, uppvisade lagarne dels t
öfvergå til d, dels ock det obetonade a före l uppträda
som o såsom i *folla- (got. fulls) af *palnä-, *parnå- eller i
*volla- (got. vulla) af *valnd, *varnâ, (se Verner, K. Z. XXIII,
134). Vi erhålla således en germansk grundform, älst
*voldrd-, yngre *vlödra- med metatesis af den likvida
konsonanten och vokalförlängning efter densamma, såsom i ags.
hlovan, isl. hl6a (jfr. xuUa, calare), ags. glôvan, isl. gloa (jfr.
lielvus, ghar-ma-), isl. vrida (jfr. vertere), ags. Jträvan (jfr.
riosToov, terebra) och en mängd andra fall, anförda hos J.
Schmidt, Vocalismus II, 453—66, till hvilka kan läggas
germ. vUtan af Vvar (jfr oquco). På nordisk ståndpunkt
måste af detta *vlödra-, med nominativändelse *vlödraz,
genom öfvergång af d till ö efter vokal och af z till r,
bortfall af det stamslutande a och utveckling af svarabhakti
mellan d och r (såsom i jofurr — lat. apro-, ksi. veprï ;
piöurr = gr. tstqu-uv, xetga-dav, jfr. Paul i Paul och Braune’s
Beiträge IV, 416 och Sievers, Beiträge V, 124) uppkomma en
form Vlööurr, yngre Loöurr1), såsom lita af *vlita (ags. vlitan).
’) Att Loöurr verkligen i första stafvelsen har ô och icke o eller g,
såsom Egilsson og Cleasby-Vigfusson angifva, är uppenbart af den
i Islendingadråpa Hauks Valdisarsonar förekommande assonansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
