Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att af detta enstaka exempel sluta till en allmän ljudlag för
behandlingen af urspr. -iju torde emellertid icke vara rädligt.
Ett kort i eller e sammansmälter i fnorsk-isl. med det föreg. långa
é, hvilket därför ej undergått någon förändring. Hurudant förhållandet
härmed varit i tsv., tilltro vi oss ej att afgöra. Väl skulle man kunna
uppleta en hel mängd former sådana som træ (dat. sing.) o. s. v., men
att häraf draga någon slutsats torde ej vara rådligt. En form synes
tala därför, att äfven i detta fall fnord. e i fsv. undergått samma
behandling som framför andra vokaler, nämligen hela pres. konj. af væra
(ise, ser, sem etc.), så vida det ej kan tänkas, att det i lsta pers. sing.
regelmässiga e från denna form inträngt i de öfriga personerna. Detta
antagande är dock kanske något betänkligt och försvåras äfven däraf,
att jämväl fd. här har formen se. — Danskan har, såsom vi nämt, vid
dessa ord samma bildning som fsv., t. ex. se, te o. s. v.
Det sålunda af fnord. ë uppståndna e går ofta nog öfver till i, en
öfvergång, hvarpå vi ofvan ur andra bildningar anfört exempel. Så
blir af se (près. konj. af værà) si VGL. III. 1, af *lea (= lie) lia Birg.
Up., af * feanda fiianda Cod. Bur. 190, af se, videre, blir i hvardagsspråket
si o. s. v.
Men af dessa ord gifves det ännu egendomligare former. Hit hör
det seice, som gifvit anledning till dessa anmärkningar; vidare: seia
ÖGL. RB. 1 : pr., sæyia StadsL. BB. 22, seia Cod. Bur. 208, 495, seie
(jag må se) Bonav. 206; leyande [— utlånande) MELL.; fæiœr VGL.
II. G. 2 och 0. 1: 10, feiær VS. 11, fœiar D. 19, feia ÖGL. 15: 1;
suæiar, sueia Cod. Bur.; prcia (nom. och ack. fem.) ÖGL.;
matshutz-freytedagh VGL. II, K. 41, handskr. L (från omkr. 1470).
Huru skola vi uppfatta dessa former? Böra vi anse dem som falska
antiker, såsom försök at skrifva på gammaldags vis, på samma sätt
som den falska formen threir Med. Bib. I. 546 står för threr eller prir?
Såsom någonting dylikt eller rent af som en felskrifning synes här
seia vara uppfattadt af utgifvarne. Men hvarken det ena eller det
andra är väl tillåtligt, då formerna med i förekomma i sådan mängd
och i så skilda urkunder. Också har den ene af utgifvarne i en senare
utkommen skrift (No re en, Fryksdalsmåleis ljudlära i Upsala
Universitets Årsskrift 1877, sid. 73) öfvergifvit denna uppfattning och lemnat
en förklaring af dessa former, hvilken emellertid icke synes oss vara
hållbar. Han antager nämligen, att sea är den äldre formen, och att
därur seia utvecklat sig genom inskjutande af ett j mellan de båda
vokalerna. Alla af honom där anförda exempel skrifvas också med e;
men af de ofvan lemnade citaten ser man, att ej häller skrifningen
om tonvigtens flyttande. Man har därföre förmodligen att skilja
mellan en äldre, samnordisk akcentomkastning, på en tid. då
ännu ej h eller v bortfallit mellan vokaler, ej häller -ija blifvit ëa,
och då således intet ëa eller ëu fans; samt en yngre, som endast
förekommit i fnorsk-isl. och endast träffat ë med följande vokal,
men icke andra vokaler (ss. i «su, tiu\ kria, säa, gen. pl. af hyr,
syr). Ett minne af detta äldre stadium ëa har Bugge uppvist .i
Atlamål hin grœnlenzku v. 94, där versbygnaden fordrar féar i st.
f. fjdr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
