Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men att blandningen redan stadgat sig förr, än dessa åt oss
bevarade dikter, lliaden och Odysséen, tillkommit; en sådan
hypothes bar större skäl för sig i samma mon som det
erkännes, att dessa dikter till alla sina delar, både i dem,
hvilka den historiska och aesthetiska kritiken utpekar
såsom de äldre, och i dem, hvilka hon utmönstrar såsom
nyare, visar ett och samma blandade språk1). Ar detta
fallet, sitter naturligtvis dialektblandningen allt för djupt
för att kunna uppryckas. Likaledes — om man med Sayce
(1. c.) anser det fornioniska hos Homerus blott bestå i
vissa häfdvunna vändningar och formler men sjelfva diktens
stam vara nyionisk, tillkommen i sjette seklet f. Chr., samt
delvis ega. en lika konstgjord dialekt som Apollonius
Rhodius eller till och med Quintus Smyrnaeus, kan naturligtvis
ingen normalisering rimligen komma i fråga. För Sayce
kunde på sin högsta höjd bli fråga om att utplåna spåren
af den „attiska manipulation“, hvilken dikten i femte seklet
(„Perikies’ tid“) af engelske philologer anses hafva undergått.
Anser man deremot lliaden och Odysséen vara af urgammalt
datum (från 9de seklet), men senare antingen genom en
mängd successiva småförändringar eller genom en revolution
i stort hafva blifvit bragta till sitt nuvarande språkliga
tillstånd, kan det svårligen slå fel, att man vill i detalj göra
sig reda för versernas ursprungliga utseende, och en
textrecension skall i detta fall helt naturligt röja inflytande af
den föreställning, utgifvaren gjort sig om den „rätte“
Homerus. Så se vi, huru redan Imm. Bekker, ehuru han
fullständigt stod på den Wolff-Lachmannske ståndpunkten,
enligt hvilken delarne af lliaden äro äldre än det hela2), och
oaktadt sin åsigt om den ursprungliga och urgamla
språkblandningen hos Homerus, likväl sökte, naturligtvis med
dessa grundsatser utan sträng konsequens3), genom införande
‘) Wolff, Prolegomena ad Ilomerum, Berlin 1876, p. 84 (138).
Christ, Prolegomena io Iliadem, p. 151.
2) Från denne synpunkt bedömde han t. ex. den olika behandlingen af
‘Ή(ΐη till och med i de närstående versei’ne A 551 (xvnm ΊΙρη) och
595 λενχάιλΐνος 7//u/.
3) Hom. Blätter, p. 133.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
