Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är otvifvelaktigt; men snarare än att άάσχε~τος haft sin
uppkomst i okunnighet om tillvaron af άνάσχετος och i en
simpel klyfning af en kort vokal, künde man tro, att man vid
jämförandet af de två liktydiga orden, det archaistiska
άνάσχετος och det moderna άσχετος, trott sig böra bortkasta v
såsom oväsentligt och såsom gifvande ordet en helt annan
betydelse än den rätta, nämligen den af dräglig, såsom
adjectivum verbale af ανέχομαι1).
Diaeresis af diphthonger omtala de gamle grammatici
såsom en aeolisk egenhet och anföra såsom bevis derför
till och med Sti« för olda2). I hvad mon deras exempel
grunda sig på riktig iakttagelse, är svårt att afgöra. Men
lika svårt torde vara at bestämma, huruvida oî- i οϊγννμι har
mera anspråk på att gälla för ursprunglig diphthong än
oi-i οί’ομαι, hvilket, som bekant är, förekommer tvåstafvigt i
många fall, för hvilka ingen sådan förklaring, som den af
Wackernagel för ώιγννντο (ιρί-γννντο, ωγννντο, ώίγννντο), år ens
tänkbar3), då formerna icke äro augmenterade och
koutra-herade. Såsom ett säkert bevis för uppkomst genom
diek-tasis och icke genom assimilation anför Wackeruagel
accentuationen i δβδάασ&αι (π 316) och πρώονες. Vare sig det förra
ordet anses för inf. perf. eller aoristi, hade det i oförändrad
gestalt hetat δεδαέσ&αι-, den proparoxytona accentueringen i
δεδάασχθ-αι måste bero derpå att det först kontraherats till
och sedan utvidgats till δεδαασ&αι. Oss synes det
naturligt, att denne i sitt slag alldeles enstående form af en
aor. inf. med., som af Alexandrinarne endast förefans i en
gammal, accenttecken saknande text, af dem accentuerades
pa samma sätt, som ενχετάοισ&αι, άμφαφάαιτ&αι och andra
utvidgade former. Men att dessa jämförelsevis vanliga former
och alla andra af det utvidgade slaget af Alexandrinarne,
utan tvifvel i öfverensstämmelse med det populära
föredraget af dikterna, accentuerades så som de ursprunglige öppne
’) Jfr. för öfrigt Wackernagels anföranden och bevis 1. c. p.
2) Meister, der aeolische Dialekt p. 96.
3) όίω, όίομαι. — Aldre etymologer antaga, ss. bekant, οϊγννμι vara
uppkommet af οίίγνυμι.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
