Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återföra på en indoeuropeisk form *lau-dho- eller *lou-dho-1).
Detta är en M-form af *olo-, utbildad med samma suftix ocli
på samma sätt ungefär, som den nedan afhandlade
*-foima-tionen af samma ursprungliga bas blifvit gr. U-&oq
(atiju-dande med ett *laxi-dho-).
Jag liar härmed kommit till den med i-sufiix utbildade
stammen. Tydligast visar sig «-formationen i fs. Icia, mht.
leie, lei, nht. lei, leie ’fels, stein’ (i Lorelei, jfr Kluge Wb.
199). Två gånger mötes hos Homer ordet Xéç och då i
sammanhang med nérçr/ (p 64; 79). På båda ställena har
denna kombination betydelse af en otillgänglig ldippa i
allmänhet; 79 nhgr, j-àg Xlç ixTTi, nEQiÇeaTÏj slxvla synes
visserligen förklara denna otillgänglighet derigenom, att klippan
säges vara glatt o. d. Genom denna omständighet och genom
möjligen i forntiden skedd association till leloç, hoaôq ’glatt’
’) Möjligen kunde man här äfven tänka på s. löhä, såsom adj.
’rötlich, kupfern, eisern’, såsom subst. ’rotes metall, kupfer’, senare
’eisen’ och ’metall’ öfverhufvud (förutom andra betydelser). Som
bekant, utvecklade aig de indoeur. liquidse i skr. på följande sätt:
(liksom i de europ. språken), l2 (r.2) > r (i de europ. språken
och armeniskan O, ’•> r (liksom i de öfriga språken). I skr. kunde
r (uppkommet af r eller U [r2]) senare (dock väl blott dialektiskt)
bli l (jfr. Brugmann Grundriss p. 210). Jag vill härmed icke
förkasta den af Fick (Wb I, 200 f. o. s. v.) och Schrader
(Sprachvergl. u. Urgesch. p. 267; 271; 294; 297) o. a. förordade
sammanställningen med den s. k. roten * (e)reudh (s. rudhi-ra,
iÿu9-ÿiis, ifievâ-oç, 1. ruber o. s. v.), hvaraf 1. ravdu s. rodus, rüdus (jfr
Festus 265, 4; 22), fbg. ruda, fisl. rauöi o. s. v. Men man kunde vara
böjd för att tro, att i s. lohä vore två olika ord sammanfallna,
näml. ar. * rauäha- och * laudha-. Denna förmodan kunde möjligen
erhålla ett stöd i den omständigheten, att lühà senare får den
allmänna betydelsen af ’metall’ och ’eisen’ (kanske med föranledning
af de båda ordens sammanfall i ljudligt hänseende), och att, under
det så väl röhita som lohita betyder koppar o. d., det dock inte
finnes något spår deraf, att ett röha skulle betyda koppar eller
metall öfverhufvud. Det i lölia uppträdande h (vare sig ur *
lödha-eller * rödha-) måste förklaras med tillhjälp af de prineipier v.
Bradke ZDMG. XL 655 ff.) framstält. — Det fornsvenska lodh,
nysv. lod i olika betydelser (Rydqvist Sv. Språkets lagar VI, 273;
385) liksom fsv. verbet lödha, nsv. löda äro lånord från mit. (se
Tamm Fonetiska kännetecken på lånord i nysv. riksspr. p. 59).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
