Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långt mi dl j udande (/-ljud skrives med gg (eller
framför konsonant stundom med g), t. ex. styggir, bryggir, ceggit,
ivgglo. wiggia, byggia; gncegiar, ligia etc. etc. Dock med ggli
i ligghir (344), lœggliir (1043). Långt slutljudande (/-ljud
skrives ofta (men ej uteslutande) med gli: hugh (’hugg’ 100,
119, 394, 761), beenshugh (837), cegli (241), gaas cegh (681),
bygh (imperat. 917).
Åtminstone i de 300 första ordspråken skrives i regeln
såsom slutljud -ngh, såsom midljud -ng- : sprangh, sængh,
drængh (21), thingh (10, 292, 300), pungh (133), gcmgh (168),
sprangli (232), mangh (278, 292), pceningh (199), jcernstangh
(214). I slutljud blott sällan -ng: thung (277), pcming (257).
Däremot finge, mangs, sœnga stook, pungir, mange, langan,
œngin, lœnge, vnge, fangin, peeningir etc. etc. Mindre ofta
ngh såsom midljud, t. ex. vngliir (58), enghin (212).
Brate liar i Äldre Vestmannalagens ljudlära iakttagit,
att i denna lag råder en tendens att använda ngh och ng
efter samma norm som den här för Gamla ordspråk
anmärkta, och han är böjd att därav draga den slutsatsen,
att ngli betecknar guttural nasal + sångbar explosiva, ng
däremot blott sångbar explosiva, så att den äldre
ljudförbindelsen guttural nasal -j- sångbar explosiva skulle i
slutljud hava bibehållits men i midljud hava övergått till blott
guttural nasal. Jag kan ej ansluta mig till denna
uppfattning. Häremot tala nämligen följande omständigheter.
1) Enligt Aurivillii uttryckliga uppgift (Cogitationes s. 81,
79) användes ännu på 1600-talet guttural nasal + sångbar
explosiva så väl i midljud (springa, tunga etc.) som i
slutljud (sprang, ting etc.). 2) Skrivningen ngli och ng vore ett
mycket otjenligt medel att göra skillnad mellan de två av
Brate antagna uttalen. 3) I Gamla ordspråk förekomma
sådana skrivningar som brunganggol (76; „som brukar gå till
brunnen“), leengge (246), tunggor (83), hvarmed tydligen
ljuden ng + g (guttural [palatal] nasal + sångbar guttural
[palatal] explosiva) angivas.
Enligt min åsikt bör tillfogandet av h till slutljudande
p, k, g (gg och ng) förklaras på samma sätt, och jag ser
däri ett försök att utmärka den efter slutljudande ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
