Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning av substantivens bestämda form i fsv. i Svenska
språkets lagar II, 246 ff. Någon annan form för dat. pl.
best. form nämner han icke.
Sådana finnas emellertid, om de än äro mycket
sällsynta. I Västgötaskriften Lydekini anteckningar läser man
nämligen bondonom (VGL. III, 77). Denna form bar
intresse särskilt därför, att den överensstämmer med den
norsk-isl. dativ-formen på -ttnimi. I mina Studier öfver fsv.
ljudlära II, 502 ff. har blivit framhållet, att fornvästgötskan
under förra hälften av 1300-talet i flera avseenden stod
närmare fornnorskan, än fallet var med fsv. riksspråket.
Till det där anförda kan alltså läggas även bildningen av
dat. pl. best. form.
I långt senare tid möter denna kasus under en form,
som i viss mån påminner om typen bondonom.
Den lilla skriften Höfwisks Lifwärnis Skipan av S.
Bernhard (tryckt i hans skrifter s. 265—276) intar i ett par
avseenden en undantagsställning, hvad språket beträffar.
Här har man tydliga spår av ändelsevokalernas längd i ord
med korta rotstavelser (se Kock i Arkiv IV, 87 ff.).
Dessutom finner man dat. pl. best. form på -omom (-umom):
pscdmomom (271, 201)), forœldromom (268, 19), cengbmom
(269, 1), altarumom (271, 26), men även t. ex. Mœdliommen
(268, 18). Det sista konsonantljudet är i formerna på
-omom (-umum) i handskriften utmärkt med
forkortnings-tecken, men utan tvivel har det av utgivaren riktigt blivit
återgivet med m (ej med n). Utvecklingen av ändeisen
-omom har säkerligen varit tengluminmn > eenglumnum >
cenglumum. Den förmedlande formen englumnum förekommer
som bekant någon gång i isl., men vid den vidare
utvecklingen av denna form hava isl. och ifrågavarande dialekt
gått skilda vägar. Vår handskrift är från omkring år
1500.
Här må ock nämnas den hos Peder Månsson
(Stridskonst s. 26) förekommande gen. pl. capitenarommens, hvilken
är bildad genom att till dat. pl. best. form foga s. Jmf.
Första talet angiver sidan, det andra raden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
