Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sannolikt så, att en raed skrift-koine parallel utvecklad
taleller vulgär-koine småningom utvecklats till det nygrekiska
allmänspråket. Jfr Krumbacher, Ein irrationeller spirant im
griechischen i Sitzungsber. der königl. bayr. Akad. der
Wissen-sch. 1886, ref. Nordisk familjebok art. Nygrekiska språket.
19 f. Det hade varit ändamålsenligt att afhandla termen
sonanter i förhållande till vokaler o. s. v.
26, 1. Formerna onvnés, omneis och omms framställas som
blott grafiska varianter af en och samma form. Detta är enligt
min mening afgjordt oriktigt, hvad jag skall närmare framhålla
nedan vid deklinationsläran.
30. De fall, som anföras för öfvergång af o till u, böra
kanske bestemmas så, att u (eller ursprungligt o) blir o (resp.
kvarstår) före r = z\ så äfven
28, i > e före r — e, jfr 32 A ß.
32 B. Huruvida gr. I direkt kan motsvara ieu. ei,
be-tviflas: Slog är ieu. *diuo- eller af *diuio-,
33. L. filius, så vidt af *dlielio- (jfr dock alb. bilj), har
sannolikt l på grund af afledningens i.
34 A ß. Här upptages såsom en möjlighet Havets (Mém.
V, 43) förmodan, att vo-, voi- skulle kunna i lat. ge ve-, vei-.
Denna ståndpunkt torde vara att uppgifva, när man betänker
sannolikheten af olika afljud i dylika fall, t. ex. 1. vi CHS = g.
veihs : foïr.oç\ jfr Danielsson Zur altit. wortf. u. formenl. p. 38.
35; 121, 6; 141, 4. Här beröras det fonetiska förhållandet
i für och part. -urus. Jag tillåter mig här några förmodanden
om detta ü och dess uppkomst. Dessa ord ha ofta varit
omnämnda, utan att man kunnat lemna några säkra synpunkter förderas
förklaring (se t. ex. J. Schmidt Voc. II, 228; Brugmann C.
St. IX, 403; 405 f.; Hübschmann Vocalsyst. 141 f.; om für
de Saussure Syst. 214; Froehde BB. VII, 119; Corssen
I, 548 o. a.). Corssen, som betraktar U såsom en „trübung“
af ö, behandlar II, 107 1. hüc, illUc, istüc (förutom dialektiska
inskriftsformer på -ud), 192 f. 1. -Uro- af -öro- (de senlat. och
it. dialektiska fallen höra ej hit). Men någon egentlig
förklaring lemnas ej. Thurneysen KZ. XXVIII, 156 tyckes antaga
(såväl att ou i sluten stafvelse genom 5 blir ü som) att urspr.
O regelmässigt skulle blifvit U, och säger „unter welchen
be-dingungen das 0 sich erhält, bleibt noch zu ergründen“. Att
behandla de, som det synes, fullt regelmässiga och ursprungliga
fallen af lat. ö — ieu. ö såsom undantagsfall synes mig litet
rimligt. Snarare har man att finna grunden hvarför o i några
få fall öfvergått till Ü. Och sannolikt fordra de olika fallen
delvis åtminstone sina särskilda förklaringar. Först für (= gr.
Sannolikt växlade i detta ord de ieu. statnmarne
*bliör-ocli *bb?(r)- i böjningen, t. ex. n. *bhär gen. *bhrrös eller
snarare *bhrrés liksom *pöd-s eller *ped-s gen. p(e)dös eller
snarare *p(e)dés o. s. v. (jfr Möller P.-B. B. VII, 499). Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
