Liksom föregående ett mycket allmänt åker- och trädgårdsogräs, men sparsammare i Skandinaviens nordliga delar. Örten är enårig som föregående, men dess vegetation och blomstring äro mera inskränkta till sommaren. Örtståndet och i synnerhet skidorna hava svag lukt av senap och lök; från Capsella skiljer sig denna växt dessutom genom sin ljusa och glada grönska, och under blomningens fortgång gulna och bortdö bladen i ordning nedifrån uppåt så att plantan på mycket torra ställen är nästan bladlös, då en större mängd skidor äro fullväxta. Skidorna äro här plattade på samma sätt som hos Capsella, men av rundad omkrets och dessutom försedda med en tunn, bred kant av grön färg (man plägar oriktigt säga "vingkantade"). Genom denna breda kant bliva skidorna lämpliga att tjänstgöra som blad, då de verkliga bladen, som nyss nämndes, i förtid förvissnat. Fruktsättningen är liksom hos föregående ofantligt riklig och jämn; hos stora och greniga exemplar kan man ofta räkna ett par tusen skidor, och då dessa i medeltal innehålla ungefär 10 frön, är en kvantitet av 20,000 frön efter ett större Tjlaspi-stånd ingenting ovanligt.
Tavl. 206. Fig. 1 rot och stjälkbas, 2 blom- och fruktställning, 3 blomma (5/1), 4 skida avskuren på tvären (2/1), 5 frö och tvärsnitt därav (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning