Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En liten och oansenlig ört, men mycket underlig till utseendet genom de runda, långskaftade rosettbladen, liksom fullsatta med små glittrande vätskedroppar (därav namnet "soldagg"). Den har en eller flera trådsmala stänglar från en kort och svag jordstam och låg, ensidig klase av små blommor med samma talförhållanden som hos Viola (5 foder-, 5 kron-, 5 ståndar- och 3 fruktblad), -- dock är hyllet ej mono-, utan allsidigt symmetrisk ("akrinomorft") -- samt slutligen ett enrummigt, ehuru 3-bladigt fröhus med mycket små och lätta ("filspånslika") frön. Tre arter av släktet Drosera förekomma tämligen allmänt över de nordiska länderna på mossarnas vitmosstuvor, och släktet är dessutom representerat av små kärrväxter i alla världsdelar.
Drosera-arterna äro mest ryktbara för sina blad, som äro farliga insektfällor och glupska köttätare (jfr nr 130, 131). Rosettbladen, fig. 2, äro i kanten och på hela översidan fullsatta av långskaftade, vackert purpurröda körtlar, av vilka de vid kanten sittande äro längst eller lika långa som bladskivans diameter. Dessa organ har man rent ut givit namnet tentakler, ett namn, som eljest användes för känsel- och fångsttrådarna hos de lägre djuren. Dessa Drosera-tentakler hava både känsel och rörelseförmåga. Om ett litet föremål lägges på bladet, fastnar det i de närmaste körtlarnas klibbiga avsöndring, som i vilotillståndet betäcker deras spets som en liten klar och glänsande droppe, men även de kringstående tentaklerna, som ej direkt berörts, böja sig från alla håll långsamt ned mot det främmande föremålet, vore detta också blott en liten trästicka, ett litet sandkorn, eller dylikt. Skulle föremålet däremot vara en liten köttsmula eller ett levande kryp, en liten fluga, mygga eller myra, således av äggviteämnenas kemiska sammansättning (ett kvävehaltigt organiskt ämne), så utföra tentaklerna sina fångströrelser hastigare än eljest, och efter ett dygn är de alla böjda tillsamman över sitt byte. Efter ännu ett dygn äro de åter utspärrade, och den lilla köttsmulan har upplösts och liksom försvunnit, ty den har uppsugits av bladet; av små insekter finnes endast hudskelettet kvar.
Vid mekanisk beröring eller retning framkallas i tentaklernas spets en riklig syravsöndring. Vid den kemiska retningen genom ett ärbart föremål ur djurriket avsöndras dessutom en matsmältningsvätska (ett ferment eller enzym), som smälter äggvitämnet, liksom i djurens magsäck. Tentakelspetsarna hava således många skilda uppgifter, nämligen att avsöndra flera olika slag av vätskor, att åter uppsuga sådana, och att uppfatta eller känna beröringen av främmande kroppar. Detta sista sker genom en känselapparat, bildad av särskilda sinnesceller med små utskjutande uddar från ytlagret av deras protoplasma (jfr klängena, nr 59). Känsligheten är så stor, att tentaklerna visat sig tydligt reagera för trycket av ett stycke av ett litet hårstrå, endast 1/5 millimeter långt och 0.0008 milligram i vikt.
Drosera-arterna få på detta sätt vissa näringsämnen, som de ej skulle kunna erhålla genom sina rötter, ty de växa oftast på de vattendränkta mattorna och tuvorna av vitmossa (Sphagnum) i mossar, där endast vaten med ganska ringa mineralmängder står deras rötter till buds. Rotsystemet är också mycket svagt utvecklat (jfr Pinguicula, nr 130).
Tavl. 228. Fig. 1 blommande exemplar i naturlig storlek, 2 ett rosettblad under pågående insektfångst (ungefär 5/1), 3 blomma från sidan (7/1), 4 densamma snett uppifrån (7/1), 5 kronblad (10/1), 6 ståndare (20/1), 7 pistill (12/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
