Hypericum-arterna i vår nord, 7 till antalet, äro alla sällsynta, utom dessa två, som äro allmänna på torr och stenig ängsmark i s. och mell. delarna av de nordiska ländeerna, H. maculatum dock den nordligaste (upp till polcirkeln även i det inre av vårt floraområde). Blomman liknar Helinathemum, men stiften äro 3, och de talrika ståndarna äro grupperade i 3 eller 5 knippor: "poluadelfiska" ståndare, Linnés klass 18.
Namnet "mansblod" syftar på att blomknopparna vid sändergnuggning giva en rödviolett saft (samma egenskap är måhända anledningen till dessa växters allmänna namn "Johannesörter"). Detta färgämne kommer från en liten intensivt svartviolett körtel i spetsen av varje ståndarknapp, fig. 4. Dylika färgkörtlar äro inom detta släkte vanliga även på andra organ, såsom örtbladen och hyllebladen. Då växten krossas eller tuggas, har den till följd av dessa körtlar en kådartad lukt och hartslikt bitter smak.
De båda allmänna arterna äro till storlek och hållning mycket lika, men skiljas genom följande kännetecken:
perforatum:
stjälk med 2 kanter, fig. 2,
örtblad tätt pynkterade av små rundade genom lysande ställen mellan nervgrenarna, fig. 3 (därav artnamnet),
foderblad spetsiga,
kronblad höggula (nästan orange),
fruktämne kägellikt,
maculatum:
stjälk med 4 kanter, fig. 6,
örtblad nästan utan ljusa punkter, men undertill rikligare svartprickiga,
foderblad rundat trubbiga,
kronblad blekare gula, utvändigt tätt svartprickiga,
fruktämne äggformigt, djupt 2-3-fårat.
Tavl. 230. A. Hyper. perforatum , fig. 1 växtens övre del i blom, 2 tvärsnitt av stjälken (3/1), 3 bladspets från undre sidan, sedd mot dagsljuset, förstorad, 4 ståndarknapp (15/1). -- B. Hyper. maculatum, 5 växtens övre del i blom, 6 tvärsnitt av stjälken (3/1).
Förra
Nästa
Index
Innehållsförteckning