Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Denna art är en av de storblommigaste inom sl. Malva och har därför t. o. m. jämförts med stockrosen (Althæa rosea Cav.), ehuru växten blott uppnår oansenlig höjd, sällan 1 m. Om dess blommor har en svensk botanist sagt, att "de äro de skönaste, som växa på örtstam" (Sv. Bot.). Arten synes vara ursprunglig på flera orter i s. och s.-ö. Sverige, men visar dessutom stor lätthet att förvilda sig ur trädgårdar och träffas flerestädes kring städer och gårdar i mell. Sverige och sydligaste Finland. Den sprider sig helst på hård och torr gräsmark, lokaler, som närmast likna de steppartade betesmarkerna i medelhavstrakterna och för vilka denna art är tydligt avpassad genom den kraftiga, hårda och sega stammen (både jordstammen och stjälken), samt örtståndets gråaktiga beklädnad av stjärnhår (jfr sandvitan nr 209 m. fl.).
Tavl. 235. Fig. 1 stjälkens topp i blom, 2 ståndare och pistill, de förras strängar förenade till ett rör, som bortskurits på framsidan för att visa fruktämnet i längdsnitt (2/1; bilden visar även basen av foder- och kronbladen), 3 blomfodret, slutet kring den mogna frukten (1/1), 4 blomfodret i längdsnitt och den inneslutna klyvfrukten (1/1), 5 en delfrukt (4/1), 6 dess frö (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
